fredag 27 februari 2009

Längtar till London

I slutet av april ska jag få åka till London och jag har redan börjat längta. Jag ser fram emot så mycket, men en av höjdpunkterna kommer definitivt att bli besöket på på Daunt Books på Marylebone High Street. Catrin var där tidigare i år och stannade i inte mindre än två timmar, det skriver hon om i En snygging från Daunt Books. Jag älskar Daunt Books. Waterstone's i Hampstead är en annan favorit där jag har tillbringat många timmar. Tyvärr påstår min man att den inte längre finns kvar, men jag hoppas att han har fel.

London och läsande hör verkligen ihop för mig och jag har alltid med mig ett antal nya böcker hem när vi har varit där. Så egentligen borde jag kanske inte fylla på den där högen med böcker på sängbordet just nu utan vänta tills jag kan frossa ordentligt i min favoritboklåda. Å andra sidan är det ju långt till april och det pågår en bokrea. Idag har jag därför införskaffat Anders Paulruds Som vi älskade varandra, Amos Oz Hur man botar en fanatiker (jepp, jag såg Skavlan ikväll), Castor snickrar (till sonen), Joan Didions Ett år av magiskt tänkande, Johanna Lindbäcks En liten chock och sist men inte minst Tillfällen att njuta en smula av Therese Wikström.

Daunt Books kan man läsa mer om här.

Att laga mat är som poesi

Ikväll lagar jag mat. Jag lagar mat från grunden, på riktigt. Jag lagar BOEUF BOURGIGNONNE. det är något jag gör en gång om året. Det är poesi och terapi på samma gång och det blir fantastiskt gott.

Receptet jag använder är ur Julia Childs klassiker Det franska köket. Det är inte vilken kokbok som helst. Det franska köket är tillägnad Frankrike:  

Till La Belle France
vars bönder, fiskare, husmödrar och furstar - för att inte tala om dess kockar - genom generationer av uppslagrikt och kärleksfullt intresse skapat en av världens sköna konster

Citerat från försättsbladet. Här finns inte en enda porrig matbild, tagen med lätt softat lins. Inga publikfriande recept. Inga lätta steg-försteg-beskrivningar. Även om översättaren, Leon Nordin (ja, reklamgurun!) i sitt förord hyllar bokens disposition, tycker jag inte att den är ett dugg pedagogisk.

men det spelar ingen roll. Jag älskar den här kokboken, som jag köpte på en bokrea för 20 år sedan och sedan dess har jag lagat just Boeuf Bourgignonne en gång om året. Det tar minst ett dygn för att bli bra, och just nu har jag kommit halvvägs. Bon appétit!

torsdag 26 februari 2009

Pausläsning

Jag tog en paus i läsandet av Revolutionary Road och Kunzelmann & Kunzelmann för att läsa Skam av Karin Alvtegen. Det var min första bekantskap med Alvtegen och jag måste säga att det det var småtrevligt. Skam är den där typen av bok som man sträckläser för att man är nyfiken på hur det ska gå för huvudpersonerna. Den är perfekt att ha med sig på resorna fram och tillbaka till jobbet, är lättläst och avslutad på ett par dagar. Alvtegen är tecknar skickligt två porträtt av människkor med komplicerade historier och ett trasigt inre. Men jag blev besviken på slutet då personporträtten tappade i trovärdighet och det hela blev alldeles för tillskruvat för min smak.

Nu måste jag, precis som Catrin, ta itu med Revolutionary Road igen om jag ska hinna med den till nästa träff. Jag förstår inte varför den tar sådan tid att komma igenom. Den är ju så bra.

måndag 23 februari 2009

Murakami Diary 2009


Min fina fina fina Murakami Diary som jag köpte i höstas står oanvänd på mitt skrivbord. Den är så fin att jag inte vill använda den. Vilket egentligen är helt emot mina principer - jag anser att saker man har är till för att användas, fina som fula, gamla som nya, ja även om de är ruskigt antika och värdefulla tycker jag att saker och ting ska användas och inte betraktas som museiföremål.


Men det är något med mig och fina anteckningsböcker och almanackor. Någon slags längtan efter perfektionism kanske som gör att jag har högvis med vackra anteckningsböcker hemma helt oanvända. Hellre tomma och vackra än använda på fel sätt?


Och som sagt så står den fina MURAKAMI-almanackan på mitt bord. Jag bläddrar i den i bland. Jag har skrivit in några födelsedagar. Jag får väl lov att skriva in när vi träffas i salongen också. men trista jobb-anteckningar ska den inte behöva stå ut med i alla fall.

söndag 22 februari 2009

Söndagsläsning

Det går långsamt för mig med Revolutionary Road. I den här takten kommer jag inte hinna läsa ut boken till den 5 mars, då vi ska träffas nästa gång i salongen. Så, nu ska jag ta mig i kragen och lägga ifrån mig datorn för att istället beta av kapitel 4.

fredag 20 februari 2009

Nu ska min Johanna Nilsson-samling bli komplett

För många många år sedan fick jag boken Hon går genom tavlan ut ur bilden av Johanna Nilsson som recensionsexemplar av förlaget. Jag recenserade aldrig boken, men läste den med stor behållning. Det var det första jag läste av Johanna Nilsson och jag blev djupt imponerad. Och berörd. Det finns scener i den boken som jag lever med kanske inte dagligen, men i alla fall tänker jag på några utvalda händelser åtminstone flera gånger i månaden. De hemska, ofattbara, grymma mobbningsscenerna förstås, men också någon fin, full av kärlek, när huvudpersonen är tillsammans med en älskad morfar.

Av någon outgrundlig anledning har jag sedan dess faktiskt inte läst något av Johanna Nilsson, trots att hon gett ut många böcker sedan dess och det faktum att jag tyckte så mycket om Hon går genom tavlan ut ur bilden.

Nu ska det bli ändring på den saken. Jag har precis beställt Pojken som botade sömnen, SOS från verkligheten och Jag är leopardpojkens dotter. Så slank visst en Robert Bolano och Wijkmarks Stundande natten med av bara farten. Men det gör ju inget. Jag vill ju dra mitt strå till stacken för att se till att bokbranschen inte går under i dessa tider.

torsdag 19 februari 2009

Grattis Sara Mannheimer!

Till min stora glädje läser jag att Sara Mannheimer fått Borås Tidnings Debutantpris för sin reglerna. Jag tyckte väldigt mycket om Reglerna. En utsökt liten bok. Liten till formatet, alltså. Innehållet däremot var allt annat än litet. Jag njöt av varje ord i reglerna, de tycktes noggrant utvalda - såväl vart och ett för sig som tillsammans. Jag skrev om det i inlägget Att skapa skapelsen levande.

DN rapporterar om att Sara Mannheimer får Borås Tidnings Debutantpris här
Och Svenska Dagbladet gör samma sak här

Grattis Sara!

onsdag 18 februari 2009

Blondinen ställer in

Blondinbella ställer in kvällens framträdande i Böckerna som räddade mitt liv! pga sjukdom.
Nu får ni hålla er till tåls tills den 4 mars då Åsa Sandell kommer och berättar om böckerna som räddade hennes liv.

tisdag 17 februari 2009

Böckerna som räddade mitt liv!


Diselverkstadens bibliotek har en föredragsserie som handlar om hur böcker påverkar våra liv. Jag kontaktade Per Perstrand, bibliotekarie på Diselverkstaden, för att få lite mer information.

-Vilken rolig föredragserie ni har "Böckerna som räddade mitt liv!". Förra veckan var det Promoe från Looptroop Rockers som pratade om sina favoritböcker. Vilka fler personer kan vi se fram emot?

Idag onsdag den 18:e kommer Isabella Löwengrip, mer känd som Blondinbella, vilket ska bli mycket spännande. Fullsatt lär det bli också... Den 4:e mars kommer Åsa Sandell, kulturjournalist som sadlade om till proffsboxare, aktuell med sin självbiografi Bakom garden: ett boxarliv i tio ronder. 11 mars är det Peter Wahlbeck vilket jag personligen är mest peppad på, och sen avslutar vi den 25:e mars med Melker & Mattias, kända från SVT:s hårdrocksmagasin Rundgång.

-Det är en ganska brokig skara personer som kommer och berättar om böcker som förändrade deras liv. Vilka aspekter var viktiga när ni valde fördragshållare?

Idén var att välja kända människor som man inte traditionellt förknippar med läsning och böcker, för att komma bort från det traditionella författarbesöket man brukar köra på bibliotek. Personer som känns spännande och kan bjussa på inspirerande berättelser om sina bokupplevelser.

- Du som är en entusiastisk cineast, vilken bok har blivit den bästa filmatiseringen?

High Fidelity som var en lysande bok (och sannerligen slog an en sträng när jag läste den i min allra mest popnördiga ålder) blev en riktigt lyckad och rolig film i Stephen Frears och John Cusacks händer - jag känner mig klart osugen på att läsa om boken, men filmen ser jag gärna om varenda gång den vevas på någon kanal. Jack Black! Sam Mendes Road to Perdition, som bygger på en serieroman/graphic novel av Max Allan Collins, är ett av de få exemplen på när filmen faktiskt blir bättre än förlagan. Och slutligen Sagan om ringen-trilogin - jag skulle inte orka läsa Tolkiens böcker ens under pistolhot men filmerna blev sagolikt bra...

-Vi läser Revoultionary Road av Richard Yates just nu. Har du någon bok du kan rekommendera till vår nästa träff?

Kan varmt rekommendera Murakamis Kafka på stranden som var otroligt fascinerande och vacker och märklig (där finns det mycket att diskutera efteråt!), eller Junot Diaz Oscar Waos korta förunderliga liv för en riktigt saftig läsupplevelse.

-Kafka på stranden har vi läst och tyckt mycket om, får se om det blir någon mer Murakami snart.

-Slutligen den självklara frågan, vilka böcker förändrade ditt liv?

Förändrade mitt liv vetefan... men alla Stephen King-böcker jag plöjde som tonåring (åtminstone de riktigt bra, som The Shining och The Dead Zone) gav mig - inser jag, nu när jag tänker på det - nya insikter om världen och livet och vuxenskapet.

Böckerna som räddade mitt liv!, onsdagar kl.19 på Diselverkstadens bibliotek. Fri entré.

Böckerna som räddade mitt liv!

måndag 16 februari 2009

Stora bokbytardagen 5 mars

Jag har precis gått med i en grupp på Faceboook: Stora bokbytardagen 5 mars 2009. 
Denna dag ska man ta med sig en bok när man går ut och bära den synligt. Och byta den med någon annan som är ute i samma ärende! För oss som bor i Stockholm anordnas en särskild bokbytartimme mellan 12 och 13 på Sergels torg. Jag har genast bestämt mig för att vara med där och boken jag kommer att ta med för att byta bort är Special Topics in Calamity Physics som jag ju äger inte mindre än tre exemplar av. Jag tar nog med mig något annat också, har till exempel två eller tre exemplar av Frukost på Tiffanys, samt många dubletter i min Auster-samling.
Så om det är någon därute som vill ha någon av dessa böcker, ta med Klas Östergrens debut Attila, Ann Jäderlunds diktsamling Det som en gång varit en äng eller Martina Lowdens Allt och byt med mig!

Läs mer om hur det hela går här.

söndag 15 februari 2009

Slutet på The End of Mr Y

Nu har jag till slut läst ut The End of Mr Y. Det tog sin lilla tid. En bok som verkade väldigt lovande och som jag tyckte mycket om bitvis, men som jag blev ganska besviken på till slut. Boken handlar om Ariel Manto, som av en händelse får tag på boken "The End of Mr Y" av författaren  Thomas Lumas, som hon specialiserat sig på. Ariel håller på med sin PhD i engelsk litteratur (om just Lumas) men hennes handledare och professor har försvunnit sedan en tid tillbaka. Det sägs vila en förbannelse över boken och Ariel räknar snart ut varför.

I början när Ariel börjar läsa boken, får vi som läsare också göra det. Det gillar jag inte alls, författaren kunde gott bara snabbt ha refererat handlingen. Jag var rädd ett tag att jag skulle behöva läsa hela den fiktiva boken, men som tur är handlar det bara om några kapitel. I boken, det vill säga den fiktiva, finns ett recept på hur man går in i det som författaren kallar "the Troposphere". Har ingen aning om hur det kommer att översättas, "Troposfären" kanske? Ariels första besök i troposfären är spännande och hon löser som sagt gåtan kring bokens förbannelse, liksom professor Burlems försvinnande.

Jag både tycker om och inte tycker om den här boken. Jag tycker mycket Ariel ochvad som händer i hennes vanliga liv. Experimenten med troposfären är spännande till en början. Men sedan blir det tråkigt och för mycket Sfi-fi för min smak (jag gillar ju bara realistiska böcker) och kanske lite för mycket fysik också. Jag hade velat se mer av Ariel i den här världen och mindre av henne i troposfären och jag hade gärna sett ett helt annat slut. Betyget blir en svag trea på den gamla femgradiga skalan.

här tycker andra om boken. En sak verkar vi alla ha gemensamt - att vi tycker att boken är snygg!

fredag 13 februari 2009

Radioföljetongen

I vår litterära salong har vi svårt att dölja vår dyrkan av Haruki Murakami och nu kommer ytterligare en puff för denna fantastiska författare. I dag börjar Sputnik älskling som radioföljetong i P1. Klockan 11.35 är det dags att ratta in P1 och lyssna på 23 avsnitt upplästa av Jörgen Dürberg. Jag älskar radioföljetongen även om jag sällan hinner höra alla avsnitt. Ofta brukar det vara mycket bra uppläsare och det är bara att njuta av god högläsning. Så stäng av bruset från musikkanalerna och välj P1 för en spännande halvtimme.

torsdag 12 februari 2009

vad många litteraturbloggar det finns


När vi i Wind Up Women startade bloggen i höstas kunde jag aldrig föreställa mig hur många liksasinnade det finns därute! Jag hade tidigare varit inne och läst hos Bokhora, Mrs B och La Bibliofille. Alla tre utmärkta och trevliga bloggar. Förutom trevlig läsning och ibland spännande diskussioner har jag tagit till mig lästips och hittat böcker som jag faktiskt inte skulle ha upptäckt annars. Jag följer också stadigt min vän Ullis som är överbibliotekarie i Hce-bokklubben och är GRYMT impad av hennes senaste blogginlägg. När hon inte kunde vara med på träffen i klubben lade hon helt enkelt upp en film och berättade vad hon tyckte! Se där något att ta efter.

Till vår egen salong här på nätet har flera läsare hittat, och för det mesta har jag ingen aning hur de hittar hit. En del har hittat oss genom länkar från andra bloggar, minst sagt märkliga sökningar på Google (som "dator på huvudet" och Gertrude Stein fransk salong) och förstås genom knuffar från Knuff.se. 

Många har hittat oss genom det trevliga initiativet och utmärkta samlingssidan bokbloggar.nu
Och genom den sidan har också jag hittat massor av nya intressanta litteraturbloggar att följa! Till exempel Holly Hock som bland annat gjort en djupdykning i ett av mina favoritförfattarskap, Paul Austers. 

 Det är bra synd att jag måste arbeta, för helst av allt skulle jag vilja läsa hela dagarna och diskutera det med andra, på nätet eller i verkliga livet.

onsdag 11 februari 2009

Nu är jag Filter-prenumerant

och ser fram emot att få tre nummer av den, enligt marknadsföringen, eminenta publikationen. Men bäst av allt är de två biljetterna till bokmässan. Ska genast börja planera min Göteborgs-weekend. Jag har en känsla av att Cattis följer med ...

måndag 9 februari 2009

Realism, fantasy, övernaturligt, eller bara konstigt

På senaste träffen med den litterära salongen Wind Up Women hävdade jag med emfas att jag i stort sett enbart tycker om realistiska böcker, med några få undantag. Så kunde jag till exempel helt och hållet svälja Kafka på Stranden där en man kan tala med katter, huvudpersonen företar (kanske) en typ av resa i tiden, massor av konstiga saker händer, men det verkar helt naturligt i Murakamis parallellvärld och jag köper det rakt av. Och så diskuterade vi vidare, boken för dagen var ju Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is (hopplös titel!) som jag tyckte mycket om, bland annat eftersom den var realistisk och så började jag en jämförelse med Aprilhäxan, som ju i mångt och mycket har flera övernaturliga drag och kom på att jag ju tyckte om det. Den gången.
Så pratade jag vidare (ja jag pratar väldigt mycket på våra träffar) om min nya vurm för vampyrer och nu började de andra se lite undrande ut, för det var väl inte direkt verklighetstroget, medan jag hävdade att jo, det var det visst det, om man bara bestämmer sig för att det finns vampyrer så.

Och Anna påpekade att jag ju faktiskt grävt ner mig ordentligt i Maria Gripes författarskap under studietiden, vilket är sant och ja - jag älskar hennes böcker. Men är de verkligen realistiska? Vissa av dem är väl typiska exempel på vad man brukar kalla fantasy eller magisk realism. Ja, det får jag ju hålla med om. 

I boken jag för närvarade läser, The End of Mr Y, förekommer tidsresor, tankeläsning, promenerande i andras tankevärldar, liksom i huvudpersonens egen hjärna. Ja om det inte är fantasy, magisk realism, eller åtminstone lite övernaturligt så är väl inget det. 

Får väl bara lov att kapitulera och inse och erkänna att jag TYCKER MYCKET OM BÖCKER I DEN GENREN! Så då var det sagt. Men science-fiction. DET gillar jag åtminstone inte!


lördag 7 februari 2009

Mera böcker!

Ännu ett bokpaket har anlänt. Denna gång innehöll det två Alfons-böcker till sonen och Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann till mig. Så nu är högen vid sängen tillbaka i normal storlek. Och jag börjar misstänka att jag ensam får Adlibris att gå runt...

fredag 6 februari 2009

Så många böcker, så lite tid, del 2

Cattis har berättat (och bloggat om i posten Mycket vill ha mer) att hon en gång hade en kollega som kände stor sorg för att hon visste att hon aldrig skulle hinna läsa alla böcker som hon önskade. Ungefär så känner jag också. Och trots att jag är en riktig snabbläserska, som ibland till och med scannar av sidorna utan att fördjupa mig så hemskt mycket i texten, så hinner jag inte alls läsa mycket som jag skulle önska.

Sitter bläddrar lite bland våra texter här på bloggen. Och hittar en hel del skrivet om böcker som införskaffats och som jag ska läsa. Ytterligare poster om böcker som jag hört talas om och som jag önskar läsa. Och hela tiden tillkommer det nya önskningar om böcker. Om att läsa dem förstås, att äga vissa av dem, några vill jag om inte annat känna till.

Fortfarande kvar i min att-läsa-hög ligger till exempel De välvilliga av Jonathan Littel, Alla själar av Javier Marías, On Chesil Beach av Ian Mc Ewan, Blonde av Joyce Carol Oates och förstås Revolutionary Road av Richard Yates som vi ju har som salongsbok just nu och ska diskutera den 5 mars, när vi ses nästa gång. Och i min bokhylla står fantastiskt många böcker som jag inte har läst, men som jag tröttnat på att ha haft liggandes på nattduksbordet att de fick åka in i hyllan, trots att jag de facto inte ens öppnat dem.

Och ja, jag vill läsa alla de här! Jag vill också läsa Sorrows of An American som jag gav till maken i födelsedagspresent, mer av husguden Murakami, jag vill också vidga mina vyer och läsa litteratur från andra delar av världen än den västerländska. För att inte tala om alla böcker som jag vill läsa igen! Strandmannen måste jag ju läsa med jämna mellanrum. En årlig dos av Söderberg behöver jag och var femte år ungefär läser jag A town called Alice av Nevil Shute.

På min favoritbokblogg Mrs B läser jag att Mrs B har läst inte mindre än sjutton (17!!!) böcker bara i januari. Och under hela 2008 har hon läst 120 böcker! Om jag inte har räknat alldeles galet innebär det att hon läser en bok på cirka tre dagar. Ja, det är ju inte omöjligt förstås. Vår senaste salongsbok, Is och vatten, vatten och is, läste jag på cirka ett dygn. Så det går ju. Men vid det tillfället var jag ledig, och läste i stort sett oavbrutet med några få pauser för mat.

Jag har inte räknat ut hur många böcker jag läste under 2008, men fler än 50 var det knappast. För jag håller nog på cirka en vecka. Ibland mer och ibland mindre, men genomsnittet för en genomsnittlig roman är nog en vecka skulle jag tippa. Här och nu lovar jag mig själv att läsa ännu mer under 2009, men inte slösa borttid på sånt jag inte tycker håller måttet. Det finns uppenbarligen alldeles för lite tid för att ha möjlighet att ägna sig åt littertur som jag tycker är dålig!

torsdag 5 februari 2009

Gamla Stan är Wind Up Womens hemvist

Vi som utgör den litterära salongen Wind Up Women har alltid våra träffar på restaurang Järnet i Gamla Stan. Det är alldeles särskilt trevligt att ses på krogen och vi har ett eget hörn i baren där vi nästan alltid sitter. Ibland när vårt hörn har varit upptaget sitter vi själva restaurangdelen istället och det går bra det också, men det är något särskilt med vårt hörn.

Alla i salongen har möjlighet att skriva inlägg på bloggen och alla har skrivit något någon gång, även om Cattis och Catrin är de som skriver som allra oftast. Nu väntar vi med spänning på Davids första framträdande i salongen och förstås på nya heta blogginlägg från hans tangentbord.

Eftersom vi alltid ses på Järnet i Gamla Stan har jag har placerat vår blogg i Gamla stanbloggkartan.se!

onsdag 4 februari 2009

Wind Up Women toppar Google

Det är väldigt kul med statistik. Och när jag tittade i bloggens logg ser jag att en besökare hittat hit genom att söka på "gertrude stein fransk salong" på Google. Jag följer länken tillbaka för att se på vilket sätt vår blogg hamnar i en sådan sökning. Och ser man på. Wind Up Women toppar Google när man söker på Gertrude Stein fransk salong. och inte bara med ett resultat. Utan två.

Ännu en favorit

Jag har haft tur med mina senaste inköp av böcker. Alla har varit mycket bra och infriat mina förväntningar. Nu senast läste jag Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud. Så sorglig, men så vacker.

tisdag 3 februari 2009

Min biljett till bokmässan?

bokhora ligger en annons för tidningen Filter. Teckna prenumeration nu och få tre nummer samt två biljetter till Bokmässan för 99 kronor. Funderar på att göra det, bara för att få bokmässebiljetterna. Har alltid velat gå på bokmässan, men har aldrig varit där. Det här är kanske min chans?

måndag 2 februari 2009

Så mycket böcker och så lite tid ...

På väg hem från jobbet idag gick jag långt in i min favoritbokhandel på Hornsgatan och botaniserade. Märkligt nog köpte jag ingenting, men det berodde nog på att jag helt enkelt inte knde bestämma mig för jag ville ha allt. Och det tillät inte min monetära situation. Inte för att finanskrisen har påverkat mig nämnvärt, det enda jag kan konstatera är att nu verkar alla andra ha hamnat på min vanliga nivå. Nå. En bok som jag verkligen fastnade för, bara genom att läsa baksidestexten, var Irène Nemirovskys Blodets Hetta (Chaleur du Sang) Liksom Storm över Frankrike är den inte tidigare utgiven. Delar av manuskriptet fanns bland Irène Nemirovskys papper som döttrarna gömde och förvarade, men aldrig tittade på under sin uppväxt när de gömde sig för nazisterna. Denise, dottern som skrev rent Storm över Frankrike och såg till att den publicerades, fann några renskrivna sidor ur Blodets hetta, sidor som antagligen hennes pappa skrivit rent. Men ett antal sidor saknades. De hittades dock av två franska författare som planerar en biografi över Nemirovsky. Och så kunde även denna bok publiceras.

söndag 1 februari 2009

En snygging från Daunt's Books



Så här fin är min utgåva av Revolutionary Road, som jag köpte i den underbara underbara underbara bokhandeln Daunt's Books på Marylebone High Street i London när jag var där i förra veckan. Hela veckan bestod av jobb och massor av möten och jag hade mycket liten - i stort sett ingen - tid till turistande. Men en eftermiddag tog jag mig i alla fall till Daunt's Books på Cattis inrådan och det var min höjdpunkt på hela veckan. Jag blev sådär larvigt lycklig när jag klev in i butiken och spenderade kanske två timmar där. Alldeles för lite. Det skulle vara värt att åka tillbaka till London enbart för att återvända till Daunt's.

Medelålder eller slukarålder?

Jag hörde häromdagen att när man blir 40 år så har man nått medelåldern. Den dagen är nu inte alltför långt borta för mig och jag vet inte om jag håller med. Jag tror snarare att jag har nått en ny slukarålder. Jag vill läsa dygnet runt och det känns som att jag bara plöjer genom böckerna. Härligt! Näst på tur står Revolutionary Road av Richard Yates.

Mer bra läsning


Jag har sträckläst Jesper Huors Sista resan till Phnom Penh. Jag började bläddra i den i fredags kväll och läste ut den inatt.

Jesper Huors far kom från Kambodja till Europa på 60-talet för att studera i Paris. Efter några år, då han bland annat arbetade på Kambodjas ambassad i Östtyskland, beslutar han sig för att återvända till sitt hemland, där röda khmererna nu styr, för att vara med om den stora samhällsomvandlingen och hjälpa till att bygga upp landet. Bakom sig lämnar han sin svenska fru och den tvååriga sonen Jesper. Han skriver några brev till dem på resan hem, men sedan hör de aldrig av honom mer och de vet inte vad som har hänt honom. Boken är berättelsen om hans liv och om sonens sökande efter honom för att försöka förstå varför han valde att lämna sin familj och få klarhet i vad som egentligen hände när han återvände till Kambodja.

Jag är svag för välskrivna böcker och den här boken är mycket välskriven - både språket och historien böljar fram med självklarhet. Det är naturligtvis också en oerhört gripande historia som berättas, men Huor lyckas göra det utan att det blir smetigt eller sentimentalt. Jag tänker flera gånger när jag läser att det är en vacker berättelse trots att den innehåller så mycket sorg. Den är nu en riktig pärla i min bokyhylla. Läs också vad Catrin har skrivit om Sista resan till Phnom Penh här.