måndag 29 mars 2010

Potatiskalsspajen på Guernsey?

Nu undrar jag om jag har läst för fort igen, men stod det verkligen någonstans i boken om varför de kallade sitt sällskap för litteratur- och potatisskalspajssällskapet? i ett brev från Dawsey till Juliet skriver han att han ska berätta det, och på några ställen till refereras det till pajen (det låter inte så gott, väl?) men varför sällskapet tagit med det i namnet har jag missat. Någon som inte missat det som kan upplysa mig?

Har för övrigt även nyligen läst ut Sarah Waters Nattvakten - den sista lilla tiondelen låg länge oläst men nu är den klar. Har nu börjat på Marian Keyes senaste, The Brightest Star in the Sky. Erkänner utan omsvep att jag enbart läser den hemmavid, eftersom jag när en inte så liten litteratursnobb inom mig, men erkänner samtidigt lika öppet att jag har kapitulerat helt för Marian Keyes romaner.

lördag 27 mars 2010

... och här är MIN läshörna

Fåtöljen köpte jag hos lumphandlaren på gatan när jag väntade yngsta barnet och eftersom jag var höggravid vid inköpstillfället tvingade jag den stackars mannen att stänga butiken för att bära hem fåtöljen åt mig. Och UPP alla fem trapporna, ety den gick inte in i hissen. Här sitter jag och läser så ofta jag kommer åt. Jag brukar tänka att jag ska inte bli en sån där person som när jag är gammal säger till mig själv och andra att "jag önskar att jag hade suttit oftare i min favoritfåtölj istället för ... etc etc ... i mitt liv". Jag vill istället titta tillbaka och säga att "vad bra att jag så ofta som jag bara kunde njöt av en god bok i min favoritfåtölj"

tisdag 23 mars 2010

Min läshörna är komplett


När vi flyttade in vår nuvarande lägenhet köpte vi en fin röd fåtölj i vilken jag planerade att tillbringa många timmar med mina böcker. Så har det också blivit. När jag fyllde år för ganska precis ett år sedan kompletterades min lilla läshörna med en alldeles utmärkt och snygg lampa. Men något har fattats. Redan när vi köpte stolen för många år sedan ångrade jag att vi inte genast slog till på fotpallen som hörde till. Och varje gång jag satt mig för att läsa har jag tänkt att det skulle ha varit bra skönt med den där pallen att lägga upp fötterna på. Inte bara tänkt är jag rädd, jag har nog i ärlighetens namn tjatat en del om det genom åren. Titta nu på bilden till höger - idag när jag kom hem väntade nämligen en överraskning. Fotpallen är på plats, min läshörna är komplett och det är mycket troligt att jag bosätter mig där för alltid!

Breakfast Book Club

Via ett twitterinlägg från Petra Jankov Picha, vars blogg En annan sida är en som jag läser stadigt, fick jag nys om något som heter Breakfast Book Club. Det lät alltför lockande för att kunna förbises utan åtgärd och vidarelänken gick till en sida på Facebook, där man dels kunde bli ett fan av Breakfast Book Club, dels kunde anmäla sig till själva evenemanget, som liksom titeln antyder är en bokklubb till frukost. Jag anmälde mig genast! Så nu är jag inte bara stolt salongsmedlem i WOW, nu ska jag dessutom delta i en frukostbokklubb. Första boken vi ska läsa är Susanna Alakoskis Håpas du trivs bra i fengelset, så jag reserverade den genast på bibblan.

Jag tipsade geanst de andra WOW-medlemmarna till samma evenemnag och förutsätter att vi blir fler ur Wind Up Women som kommer att ses även till litterära frukostar framöver.

måndag 22 mars 2010

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Sist av alla läser även jag den trevliga boken med den hopplösa titeln. Hursomhelst - jag kan bara stämma in i hyllningskören. det är en förb-t trevlig bok! Riktig feelgood!

Jag gillar i regel inte brevromaner. Tycker det ofta är krystat och trist. Men jag tänker inte ens på att den här berättelsen är upplagd på det viset.

Jag blir omedelbart förälskad i huvudpersonen, hennes vänner och alla i litteratursällskapet på Guernsey. Jag vill nu åka till Guernsey.
Och det här sammanhanget måste jag berätta att min goda vän Ullis, som är sin egen överbibliotekarie och tillika bokcirkelsmedlem (fast i en annan bokcirkel) fakstiskt SKA åka till Guernsey med SIN bokcirkel. Är så avundsjuk på detta.

Vi i Wind Up Women borde också företa någon litterär resa till någon av de platser vi läst om. Nice till exempel, så kan vi gå och titta på faster Catherines hus (Allt är Vind). Eller till Dominikanska republiken (Oscar Waos korta förunderliga liv), Paris och franska landsbygden (Storm över Frankrike) eller förstås, men det verkar väldigt dyrt, vi borde naturligtvis åka till Haruki Murakamis Japan.

Nå, åter till Guernseys litteratur- och potatiskalspajssällskap. I den här underbaar lilla boken finns många bra citat om läsningens glädje, vad läsning och böcker gör för mänskligheten och hur läsning och litteratur kan glädja, stötta, trösta, hjälpa, skapa gemenskap .... listan kan göras lång. LÄS!

söndag 21 mars 2010

Tidningar


På väg hem från jobbet häromdagen unnade jag mig ett riktigt glossy magazine. Ni vet ett sådant där som man köper mer för att bläddra i än för att egentligen läsa. Jag tycker att de oftast är den perfekta avkopplingen när hjärnan har fått gå på högvarv en hel dag. När jag kom hem just den här dagen möttes jag av inte mindre än tre tidningar som vi prenumrerar på och två kundtidningar som jag brukar läsa när de kommer (mattidningar).

Det blev lite svårt att välja med vad jag skulle börja min läsning. Mitt glossy magazine om mode, som egentligen inte intresserar mig speciellt mycket, ersattes dock ganska snabbt av ett om arkitektur och inredning - Residence. Det finns något härligt i att få titta in i andra människors hem och frossa i prylar och inredningstrender som jag aldrig riktigt tröttnar på. Läsningen består av någon sorts blandning av snabbt genombläddrande, suktande efter saker som jag kanske skulle vilja ha och djupläsning av artiklar om hem eller detaljer jag fastnat för.

Efter att ha bläddrat igenom och konstaterat att det fanns en del jag ville kolla närmare på gav jag mig i kast med nästa - Vi läser. Som ni förstår läser jag den lite noggrannare med en gång. Just den här gången saknade jag dock något som fångade mitt intresse ordentligt, så ganska snabbt gav jag mig på favoriten - Filter.

Innan jag läste Filter första gången hade jag ingen aning om hur mycket jag längtat efter en tidskrift med evighetslånga reportage om ämnen som jag inte visste intresserade mig. Men nu vet jag. Jag läser och läser och läser och läser allt i denna lilla fina publikation. De korta artiklarna på tunnelbanor och bussar (formatet är ju som gjort för att stoppa ner i väskan och ta med)och de längre i sängen på kvällen. Var jag tvungen att välja en enda tidning i fortsättningen så skulle valet vara enkelt. Det blir Filter.

Nu ska jag ta och krypa upp i läsfåtöljen men en av de där kundtidningarna om mat, som jag ännu inte öppnat.

onsdag 17 mars 2010

En hälsning till Catrin...

...och andra springande bokälskare.

Jag fick senaste numret av Vi Läser i min hand. På sidan 62 - Författarna som laddar upp genom att springa. Här följer vi med Gunnar Ardelius, Torbjörn Flygt och Denise Rudberg ut i spåret. Och i NÄSTA nummer av Vi Läser blir det en exklusiv intervju med allas vår favoritförfattare, som också tycker om att springa, Haruki Murakami. Det ni!

söndag 14 mars 2010

Min egen läsdagbok

Jag såg Catrins inlägg om läsdagböcker häromsistens och blev en smula sugen på att skaffa en egen. Av olika anledningar blev det aldrig av, men nu behöver jag inte fundera på det längre. Min snälla svärmor gav mig nämligen en idag. Min allra första anteckning kommer att bli om Jakten mot nollpunkten - En roman om mig själv av Carl Johan De Geer, som hittills motsvarar alla mina förväntningar.

måndag 8 mars 2010

Det finns litterära salonger...

Det finns också litterära matinéer - till exempel på Skansen. Nu på söndag gestaltar Anita König Moa Martinson och författaren Anna-Lisa Bäckman talar om Sally Salminen. Kommande söndagar är Frank Heller, Sten Sjödin och Elin Wägner på programmet.

Moa Martinson är alldeles speciell för mig. Hon är troligen den enda författare som jag läst allt av (alla romaner vill säga) och under min studietid skrev jag först om Mor gifter sig trilogin och sedan om Drottning Grågyllen. Jag tycker mycket om Moa Martinson, så när jag idag såg att hon är huvudpersonen i söndagens litterära matinée blev jag glad. Det var lite som att återse en kär gammal vän. Jag tror att jag för första gången ska bevista en av matinéerna.

Här hittar ni programmet för Sällskapsliv - litterära matinéer på Skansen.

lördag 6 mars 2010

Lässtund


August (ja han heter så efter Strindberg, pretto jag vet) läser ur Kärleksmysteriet för sin lillasyster Astrid (nej hon heter INTE Astrid efter Lindgren).

tisdag 2 mars 2010

Inköpt på bokrean


Jag kommer ihåg en tid då en av årets mesta höjdpunkter var när katalogen för bokrean damp ner i brevlådan. Dagarna efter bläddrade jag, kryssade jag för och drömde jag om vilka fynd som skulle inhandlas. Sedan stångades jag med andra boktokiga människor, köade länge för att betala och bar mina dyrgripar hem för att andäktigt ta mig an nya läsupplevelser. Ungefär så. Men det var ett tag sedan. Idag ser mitt bokhandlande annorlunda ut (och det betyder inte att jag köper färre böcker) och jag kan sakna det där. Den där känslan.

Igår hamnade jag på rean mest av en slump. Det var kul att gå runt och bläddra i böcker och fundera över vad jag ville ha. Konstigt nog var det inte så mycket som jag trott och det som tillslut hamnade i påsen var inte det jag förväntat mig. Det blev:
Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Har varit nyfiken på den och eftersom jag tydligen behöver läsa på svenska nu - allt på engelska går trööögt - tänkte jag att den skulle passa bra. Jag har hunnit dryga hälften och är nöjd så här långt. Även om den hittills är nästan kvävande deprimerande.
Jakten mot nollpunkten - En roman om mig själv av Carl Johan De Geer. Fantastiskt omslag, både till utseende och känsla. Var tvungen att ha. Och efter att ha bläddrat lite i den tror jag nog att jag kommer att tycka att just den var ett fynd. Vem kan förresten motstå en bok med en sådan undertitel?
Med livet som insats - Chris Bonnington och männen som besteg de farligaste bergstopparna av Clint Willis. Till maken som är något mer äventyrlig än undertecknad.
Billy blir arg av Birgitta Stenberg och Matti Lepp. Till sonen inför vår tågresa norröver snart. Jag tyckte också att den passade såhär mitt i treårstrotsen.

Det var alltså vad som hamnade i påsen och jag kände mig ganska nöjd på vägen hem.