måndag 26 december 2011

Svaret på min egen fråga

Det blev inga hårda klappar under granen för mig i år. I alla fall inte i form av böcker. Eller, ja, det skulle tydligen ha funnits ett egentligen, men det hade också kommit på avigvägar. Så nästa gång vi ses har svärmor ett ex av Tomas Bannerheds Korparna till mig!

En som däremot fick en hel hög med böcker var sonen, vilket glädjer både honom och mig. Vi kan nu se fram emot att läsa till exempel Biografmysteriet (den enda vi inte läst i Lasse Maja-serien), del två i serien om Drakriddaren Tam och vår första Ture Sventon. Inte illa! Och jag så ska jag hämta ut syskonbarnets böcker som nu äntligen dykt upp. I det paketet ligger också böcker till mig - Simon och ekarna (som jag tydligen inte hade sedan tidigare), Och i Wienerwald står träden kvar.

Idag skulle jag egentligen ha åkt in till stan och gått på museum med killarna i mitt liv, men när vi höll på att packa ihop oss bestämde jag mig för att skicka iväg dem på egen hand istället. Jag sätter mig på bästa läsplatsen med Frihet och försvinner in i läskoma. Hittills har jag läst den så ryckigt och jag vill inget inget hellre än att läsa den i lugn och ro och länge, så det blir Annandagens projekt för mig.

fredag 23 december 2011

Funderar över årets julklappar

Frukost i skenet av den nyklädda julgranen da'n för da'n och jag inser plötsligt att jag nästan inte köpt en enda bok att ge bort i år. Det är verkligen inte alls likt mig - det brukar finnas böcker till både stora och små i de paket jag ger bort. Men i år alltså knappt en enda. Bara den till maken som jag sprang på i stan av en slump och som passar honom så bra på något sätt. Jag undrar om jag själv kommer att få några hårda klappar?

Annars är det full julstämning här hemma, med en femåring som inte kan somna om kvällarna, vaknar mycket tidigt och sedan springer runt och säger "jag är så spänd för julafton" ungefär var femte minut!

UPPDATERING! (ca 5 min senare): Jag ljuger som en häst travar. Paketet till det äldsta syskonbarnet skulle ju innehålla bara böcker, men det har kommit på avigvägar på posten och hinner inte fram till jul. Syskonbarnet som är i den där åldern där hon läser böcker på löpande band och nyfikenheten är stor. Det var hur roligt som helst att köpa årets klapp till henne. Det blev böcker som jag själv älskade i den åldern, som jag tror och hoppas att hon också kommer att tycka om. (Vilka det är törs jag dock inte skriva, eftersom det kan hända att hon läser den här bloggen.)

torsdag 15 december 2011

oj så länge sedan ...

... det var någon gjorde ett inlägg här. Sedan dess har vi ju hunnit ha tjusig avslutningsfest för året i WOW - vi har det alltid i samband med Nobeldagen. Just i år inte på samma dag, men strax innan.
och för en gångs skull hemma hos Catrin istället för på krogen, men det var trevligt det också! Dock bjöds det ej på några leverpastejsmörgåsar, utan fisksoppa.

I januari ses vi igen och till dess ska vi ha läst Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson och Augustvinnaren Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar. Den uppmärksamme ser förstås ett tema här och det är alldeles riktigt.

Diskussionerna gick i stil med: Nu har vi läst Nobelpristagaraen å jag grät när jag läste artikeln om Tranströmer i helgen ja jag också apropå det så verkar ju den där Och i Wienerwald väldigt bra, men man får nog gråta mycket  jaa men vi läste förresten  ingen Augustvinnare eller ens nominerad i år, vad tycker ni andra att vi ska läsa ... vad kul det var att gå på bio och se en film efter boken som vi läste som vi gjorde med Niceville ... ja men gå inte och se En dag den ska vara dålig tydligen har jag hört från flera håll ... är det ingen annan som vill läsa Och i Wienerwald ... och apropå det Simon och ekarna har blivit film, ja men ska vi ta och läsa den då och sedan se filmen, ja det var en bra idé neeej det vill inte jag, ja men då läser vi båda då och ser sedan filmen?

Och så kom det sig att Wind Up Women nu ska läsa Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson och Augustvinnaren Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar. För många av oss blir det en omläsning av Simon av Ekarna, för egen del den enda bok av Marianne Fredriksson som jag både gillat och därmed slutfört. 


måndag 5 december 2011

Julpyntar bloggen

Kunde inte låta bli. Lovar att ta bort det igen allra senast till nyår.

söndag 4 december 2011

Rose och Alexandrine på rue Childebert

Huset du älskade av Tatiana de Rosnay började jag läsa förra veckan på en flygning till London. Den ar perfekt för ändamålet. Lättsmält, småputtrig och trevlig. Jag tappade inte bort mig när jag var tvungen att lägga boken ifrån mig och den räckte nästan hela flygningen.

Som den frankofil jag är,  köpte jag boken därför att jag i stort sett alltid tycker om berättelser som utspelar sig i Paris, har hört mycket gott om författaren och har hittills aldrig blivit besviken på något ur Sekwas utgivning. (som har en bit av det vackra omslaget som header på hemsidan/bloggen!)

Huset du älskade handlar om Rose, änka, som fått veta att hennes hus ska jämnas med marken i Haussmans stora rivningar och omdaning av Paris. Det är alltså 1860-tal och en orolig period i Paris historia. Rose har lovar sin man, Armand, död sedan flera år tillbaka att aldrig överge huset och påbörjar ett brev till honom för att däri kunna lätta sitt hjärta och berätta om mörk hemlighet hon burit på i trettio år.

Jag var till en början tveksam till berättartekniken, brevromaner är jag inte särskilt förtjust i, men det kommer jag snabbt över. Det kanske haltar på sina ställen, men det stör mig inte. Vad som däremot stör mig är den stora hemska hemligheten som det flaggas för från början och hintas om tills det är dags att avslöja den. Och jag kan inte bli annat än besviken  när jag väl får veta (och blir inte förvånad, det är inte svårt att räkna ut vartåt det barkar). Huset du älskade kunde stått sig bra utan hemlighet.

Vad som är bokens styrka är när Rose beskriver det vanliga livet på rue Childebert, den lilla gatan där hennes hus är beläget. Här är jag med  - i Paris i slutet av 1860-talet. Kan riktigt känna dofterna från Alexandrines blomsterbutik, hör ljuden från gatan, förnimmer den varma kvalmiga sommarluften i Paris. Apropå Alexandrine - vad är hennes hemlighet? Jag trodde länge att jag skulle få veta mer om Alexandrine och hennes historia, men tyvärr. Där lämnar Tatiana de Rosnay mig i sticket. Men allt som allt var Rose och Alexandrine och de andra i kvarteret riktigt trevliga bekantskaper. Roses hemlighet hade som nämnts kunnat strykas, den gjorde ingenting för berättelsen mer än att jag blev irriterad. Släng in lite mer av Alexandrine - och mer av vad läsningen gör för Rose, det är riktigt bra delar i boken! - så hade det här kunnat bli en höjdare.

Både bland tidningarnas recensenster och i bokbloggosfären har meningarna varit delade. Just småputtrig (oj, andra gången jag använder detta ord som jag tror att jag faktiskt aldrig någonsin tidigare brukat!) och dylika uttryck tror jag att jag läser in hos de flesta. Jeana Jarlsbos recension i SvD känns ganska positiv, även om hon tycker att kärlekshistorien "dryper av sentimentalitet". Ingrid Elam i DN tycker att "det mesta är givet efter några sidor och intresset svalnar snabbt". 

Innan jag ens hade börjat läsa boken läste  jag vad Ann-Sofie på Breakfast Book Club skrev om den och blev lite tveksam för hon gillade inte alls. Jessica på Ord och inga visor tycker som jag att bitarna som handlar om Roses läsning är bra, men att berättelsen gärna som hon skriver "hade kunnat skava lite mer".  Det håller jag verkligen med om.  Bokmalen blir frustrerad i sin läsning och tycker att Rose, huvudpersonen är ett mähä - något jag inte alls håller med om. Bokomaten är den som är mest positiv och kallar boken avkopplande - och det kan jag definitivt skriva under på. 

fredag 2 december 2011

Finaste julgranen?


Varje år är det samma visa. Någon dag före julafton bär vi hem en stor gran, ställer den i vardagsrummet, pyntar den med röda kulor och julgransljus. Barnets ögon tindrar och vi suckar nöjt - det är julefint i hemmet. Några dagar efter nyår tar vi bort belysning och kulor och bär ut granen. Och så suckar vi - det är barr i hela hemmet. Barr som vi fortsätter att hitta fram till midsommar. Eller längre. Men nu tror jag att jag kan ha hittat lösningen på problemet. Se vilken fin julgran de har på biblioteket i Alvesta!

Annars kan jag berätta att jag har läst ut Grand final i skojarbranschen och tyckte riktigt mycket om den. Ett extra plus var att den bitvis utspelade sig i Kramfors, där jag ju ofta är, framförallt om somrarna. Det är speciellt när platser som jag känner väl figurerar i de böcker jag läser. Den där känslan av att veta exakt vilket gathörn det är de pratar om. Fnittra lite när man känner igen vissa lokala egenheter. Se just den kröken av älven som beskrivs framför sig. Just Kramfors brukar kanske inte vara den vanligaste platsen i de böcker jag läser. Så det var faktiskt lite extra kul.

Jag har också läst En stor och en liten är borta av Elisabeth Cleve. Den handlar om Victor, som nyligen har förlorat sin mamma och lillebror i en bilolycka. Victor och hans pappa överlevde och nu försöker de att överleva sorgen och saknaden. Det är en sann historia. Elisabeth Cleve är barnpsykolog och arbetar på Ericastiftelsen i Stockholm. Genom hennes berättelse får vi följa lilla Victor, och till viss del hans pappa, i kristerapin. Det är oerhört sorgligt att läsa om hur denna lilla kille försöker hantera alla känslor av kaos som har bär på. Hur han arbetar sig igenom sorgen. Hur klok han är, trots att han är så liten. Jag har gråtit massor. Samtidigt är det fascinerande att se hur små barn kommunicerar inte bara med ord utan också med sina handlingar. Det är mycket som sägs i det tysta.

Igår var jag förbi Brombergs julbazar och köpte med mig Jonathan Franzens Frihet hem. Än så länge har jag bara läst ett par kapitel, men jösses vad bra det är. Den blir mitt förslag på julläsning i salongen!

måndag 28 november 2011

Huset du älskade

Har precis sträckläst en mycket trevlig liten bok. Huset du älskade av Tatiana de Rosnay. Utgiven på svenska av det trevliga förlaget Sekwa. Kommer snart att berätta mer om boken.

söndag 20 november 2011

The Literary Gift Company har en ny storkund



Ända sedan jag läste ett tips om om The Literary Gift Company hos Calliope tror jag det var (som förresten välförtjänt blivit utsedd till årets bokbloggare av ViLäser!) - har jag velat köpa något, ja i stort sett allt som saluförs. Nå. 

Å vad skulle jag välja? Jag gick ut lite lätt med att köpa en present till min kollega Jenny som jag visste tyckte att portmonnän med bokstavstryck var fin. 






Gick vidare till broscherna och smyckena och slog till på en skrivmaskinsbrosch med Murakami-citat.

Men sedan var det som att öppna en slussfördämning och jag kunde inte hejda mig, så det blev också ett armband, penguin-pennor, ett pennfodral med scrabble-bokstavs-tryck, ett litet spel som heter Story Cubes, manchettknappar till mannen i form av scrabble-bokstäver (hoppas att han ej läser detta, för de ska han få i födelsedagspresent i stället för en bok som jag önskar läsa, vilket han alltid har fått hittills), och en tejprulle (!) med citat tryckt på. Klick klick klick, och när jag väl och vackert beställt och betalat så var de här godingarna hos mig några dagar senare.

måndag 14 november 2011

Harry Potter-marathon


Om jag ska våga mig på att utläsa en trend i familjens läsande under 2010 och 2011 kan den sammanfattas i två ord: Harry Potter. Vi är helt drabbade av den lille trollkarlen och älskar honom besinningslöst. Vissa mig närstående familjemedlemmar mer än andra - men hela familjen är begeistrad, förlorad och förförd av böckerna om Harry Potter, som vi nu har avverkat alla utom den allra sista.

Vi har följande system. Först läser vi boken högt. Efter att boken är läst är det okej att se filmen. Och förra julen fick en ung trolldomsintresserad gosse en filmbox med filmerna 1-5 i julklapp. Efter att både bok och film är avverkad får de som så önskar läsa om boken på egen hand.

Nu har vi som sagt avverkat sex av sju i serien. Till helgen har vi bestämt att den ska inhandlas. Och så ska vi ha den som decemberläsning. Jag vet faktikst inte vm i familjen om gläder sig mest ...


onsdag 9 november 2011

Tröstar mig med Murakami

buhu ... ingen WOW-träff i kväll för min del. Jag som hade sett fram emot att prata Spelreglerna av Jonas Karlsson för att inte tala om Tranströmer. Kanske att någon eller några i salongen till och med kunde läsa en dikt eller två? Anna-Karin delade med sig av sin favorit via mejl i morse och det gjorde mig på något bättre humör.

Själv tröstar jag mig med rödvin, ost och kex och Murakami. Har precis börjat läsa 1Q84 Tredje boken. Och sveptes direkt in i Aomames värld som är just 1Q84 - och som kännetecknas av bland annat två månar på himlen. Ska hon stanna där? Kommer hon och Tengo att träffas? Får alla som letar efter dem tag på dem?

Frågorna är många och det enda jag kan göra är att läsa vidare. Den fina bilden lånade jag av Norstedts)

måndag 7 november 2011

Att rekommendera en bok


I WOW pratar vi om böcker, rekommenderar vi böcker och vi pratar ofta om att vi läser tillsammans med barnen. Antingen högläsning av en bilder- eller kapitelbok eller så är det de större barnen som själva försjunker i en bok. Vi läser mycket med barnen här hemma och de tittar gärna i böcker själva. Det finns många favoritförfattare som Carin och Stina Wirsén, Gunilla Wolde, Jan Lööf, Richard Scarry, Emma Adbåge med flera.
På dagis har barnen boksamling varje fredag och då tar ett av barnen med en bok som de läser. Barnen får också kommentera sitt val av bok. Ofta blir det "för att jag har fått den av mamma och pappa" eller "för att jag ville". Härom veckan var det vår Elsa, snart tre års tur. Hon valde en riktigt bra bok Rut och Knut leker doktor av Carin och Stina Wirsen. På den suddiga bilden ser ni hur förskolepersonalen har sammanfattat hennes rekommendation. "Elsa rekommenderar den här boken för att alla blir glada. De har sprutor i rumpan och de kissar på pottan". En rekommendation som nog lockar de flesta i hennes ålder.

tisdag 1 november 2011

Plats för läsning

Bland det bästa jag vet är att sjunka ner i ett riktigt varmt skumbad med en riktigt bra bok. Det har jag tidigare bloggat om både här och där. Nu faller det sig så att om några månader flyttar vi till ett nytt hem utan badkar. Jag måste antagligen bada varje dag fram tills dess.

lördag 29 oktober 2011

Paketet har kommit


Bara en och en halv dag kvar nu!

tisdag 25 oktober 2011

När Kerstin Ekman gick förbi

Medan jag åt lunch i godan ro tillsammans med maken på vårt kvartersfik gick plötsligt Kerstin Ekman förbi utanför fönstret. Kerstin Ekman! Kerstin Ekman såg pigg och glad ut och det var nog tur att jag satt så långt inne på caféet för jag kan ju få för mig sådana saker som att springa ut och berätta hur mycket jag tycker om hennes författarskap och att jag precis beställt hennes senaste bok och andra reflexioner om böcker, litteraturen och livet som jag lite tvångsmässigt måste dela med mig av.

Att Kerstin Ekman gick förbi mig idag tar jag som ett gott tecken.  Det - tillsammans med fantastiskt god soppa och ett vaniljhjärta som caféet bjöd mig på - förgyllde och förbättrade i alla fall min dag.

söndag 23 oktober 2011

Det sa bara klick

... och så hade även jag klickat hem Kerstin Ekmans senaste, Jonas Karlssons Spelreglerna samt Murakamis 1Q84 tredje boken. Bara så där.

fredag 21 oktober 2011

Klickade just hem...

... Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen, men Lundell fick vänta. Jag la istället till Tranströmers samlade dikter och Hellsings Daniel Doppsko (till sonen). Dessutom är ett annat paket på väg med bland annat Jonas Karlssons Spelreglerna. Ja, ni ser ju, jag laddar inför näst-nästa vecka då jag fritt och obehindrat kan läsa skönlitterära böcker igen!

tisdag 18 oktober 2011

Jag är kär i Klas Östergren men håller inte med honom om någonting

Varje tisdag strax efter 18.30 sätter jag mig i bilen för att åka till stallet. Förra veckan hamnade jag mitt i Bokcirkeln i P1 och förstod strax att de läste Gösta Berlings saga, men under den lilla stunden jag lyssnade kunde jag inte begripa vilka deltagarna var. Jag kände så igen mannens röst, men kunde inte alls placera honom.

I kväll satt jag redan i bilen när det var dags för programmet och då presenterades också deltagarna: Unni Drougge, Aino Trosell och Klas Östergren. Såklart att det var Klas Östergren! Alla bitar föll på plats. Det var alltså reprisen på program två som jag lyssnade på idag och de har hunnit cirka 200 sidor. Vi läste ju Gösta Berlings saga i salongen i våras och jag har den fortfarande i färskt minne så det är väldigt kul att höra vad Bokcirkeldeltagarnas tycker om den. Trots att jag är så otroligt förtjust i Klas Östergren - oreserverat och okritiskt - kan jag inte alls hålla med honom i hans åsikter. Snarare intar jag en tvärton-hållning, liksom också Aino Trosell gör, det verkar som om hon och jag har liknande uppfattningar.

Det finns mycket att inspireras av i programmet tycker jag, inte minst diskussionspunkter att ta med sig till våra egna träffar i vår egen bokcirkel. Vi har förresten gått hand i hand med Bokcirkeln i P1 en gång  - det var när de läste Buddenbrooks  - då gjorde vi det också.

torsdag 13 oktober 2011

Babel

Jag har just sett Babel med Ulf Lundell och Kerstin Ekman och blev högst nyfiken på bådas nya romaner. Så pass att jag nog måste läsa dem i höst. Åtminstone Ekman. Den där griniga tanten i Grand final i skojarbranschen vill man ju absolut lära känna närmare!

onsdag 12 oktober 2011

Umberto Eco på Kulturhuset!

har precis kommit hem efter att ha hört och sett Johanna Koljonen intervjua Umberto Eco på Kulturhuset. ALLA bilder jag tog blev misslyckade, men mitt minne är desto bättre så ett kort referat av kvällen kommer så småningom. 

söndag 9 oktober 2011

Ett löfte

Om några veckor, när den här studieperioden är över, då ska jag kasta mig över mina andra böcker. De försummade men inte bortglömda. Jag saknar dem mycket!

På träffen i förra veckan var alla lika glada över Tranströmer och vi bestämde oss för att läsa valfri till nästa gång. Vi bestämde oss också för att läsa Jonas Karlssons senaste, Spelreglerna. En bra blandning av äldre och yngre svenskt tyckte vi. Och jag som länge har velat läsa Jonas Karlsson blev lite extra glad. Vi ses alltså på andra sidan studierna herrar Tranströmer och Karlsson.

torsdag 6 oktober 2011

Romanska bågar

Om någon timme ska jag byta mysbyxorna och over size-tröjan som jag hasar runt i här hemma mot en festligare stass och bege mig till salongens träff på restaurang Järnet i Gamla stan, inte långt från Svenska Akademiens lokaler. Där ska vi prata mycket och länge om allt möjligt, men allra mest om Tomas Tranströmer skulle jag tro.

Till dess ska jag ägna mig åt helt annan litteratur, men i bakhuvudet kommer jag att höra den här:

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.


Ur diktsamlingen ”För levande och döda ” (1989)

Lyssna på Romanska bågar här.

Äntligen!

Tomas Tranströmer! Oj, vad glad jag blev. Så glad att jag skrek JA! rakt ut och började applådera vilt här i min ensamhet hemma i soffan. Nu får vi se om vännerna i salongen är lika upprymda!

Nu sitter vi väl alla klistrade...

...framför tv- och radioapparater? Snart vet vi vem pristagaren är!

Ikväll ska salongen träffas för att prata Niceville, men jag törs tippa att det blir mycket nobelpristagare också.

onsdag 5 oktober 2011

Bonjour tristesse

Françoise Sagan med katt. Bilden har jag helt fräckt snott från en sida som jag inte kan hitta nu men som helt enkelt enbart visade bilder på författare och deras katter. Oemotståndligt för en katt- och bokälskare. 

söndag 2 oktober 2011

En anledning till att jag inte gillar deckare

Anne Holt (Piratförlaget)
Har precis läst ut en Anne Holt-deckare - Utan eko. Jag vill minnas att jag läst flera böcker av Anne Holt och att jag har tyckt att de varit spännande. Den här var också spännande, de flesta deckare tenderar ju att vara det ... Men under läsningens gång kom jag på varför jag inte gillar deckare särskilt mycket. Känslopjunket! Vad ska det in i de spännande historierna att göra? Helt onödigt. Tar bara en massa tid, ger inte berättelsen ytterligare djup eller förståelse för personerna - snarare tvärtom.

Själva utredningsprocessen, pusslandet, undersökningen av misstänkta, förhören, presentationen av dramats aktörer - allt det är utmärkt (hos Holt i alla fall!) och just den här bken var fasligt spännande på sina håll, men när vissa av såväl polisernas som skurkarnas känslor ska analyseras och belysas sida upp och sida ner, ja då tar jag på mig scanningsglasögonen och bläddrar framåt tills det HÄNDER nåt igen.

Så. Det lär dröja ett tag innan jag ger mig på en deckare igen. 

tisdag 27 september 2011

Spekulationerna är igång

Spekulationerna om vem som blir årets nobelpristagare i litteratur är igång. I gårdagens SvD kunde man läsa att Adonis toppar listan på förhandsfavoriter hos vadslagningsfirman Ladbrokes. I toppen återfinns också Tomas Tranströmer. Vem tycker du ska få priset i år?

Här finns SvD:s artikel.

Jag har läst ut Niceville

Mycket bra bok! Varm, humorisktisk och allvarlig i en fin blandning. Det enda jag är en smula besviken på är slutet, som jag tycker blev lite... platt. Men det påverkar inte på något sätt vad jag tycker om boken som helhet. Läs!

söndag 25 september 2011

Läser om...

... Bokmässan, t ex här och här och tänker att nästa år då MÅSTE jag banne mig vara där!

torsdag 22 september 2011

En ny Gittan ...

Vi har haft så mycket nytta och glädje av Pija Lindenbaums Gittan hemma hos oss. Ett av barnen är av den ängsliga sorten och har genom Gittans äventyr fått bekräftat både att det är okej att vara det, och att det finns fler ängsliga barn därute.

Jag blir så glad och förväntansfull när jag ser att det finns en ny Gittan-bok ute nu och är precis på väg att klicka på Köp-knappen hos AdLibris när jag ser att den rekommenderas för barn mellan 3 och 6 år och hejdar mig mitt i klicket. Mina små har blivit ganska stora och behöver inte Gittan längre.

Men jag klickar på KÖP i alla fall. För mamman i den här familjen behöver nog Gittan ett tag till.

söndag 18 september 2011

Bodil Malmstens franska skrämde inte Stéphane Hessel


- Jag tänker prata franska med Stéphane Hessel. Har han överlevt nazisternas koncentrationsläger, överlever han nog det också, sa Bodil Malmsten i samband med att hon introducerade den snart 94-årige motståndsmannen som skrivit den lilla pamfletten Indignez-vous (på svenska Säg ifrån!) och som var hedersgäst när Internationell författarscen öppnade för säsongen måndagen den 12 september.


Från vänster: Pierre Schori, Stépane Hessel, Bodil Malmsten


Jag kände inte alls till vare sig Säg ifrån! eller Stéphane Hessel förrän helt nyligen. Missade utgivningsjippot av den svenska utgåvan som hölls på Södra Teatern med en  hårsmån, försökte köpa boken i Pocket Shop, men misslyckades på grund av helt slutsåld (och det var då jag köpte Niceville istället, så det blev ju bra ändå) och fick till slut tag i den via AdLibris, gick förbi Kulturhuset för drygt två veckor sedan och köpte biljetter till detta evenemanget samt ett i oktober med Umberto Eco. (Ville köpa till J Franzen också, men det var slutsålt.)

Även biljetterna till Hessel var mer än slut och jag hade kunnat få en tusenlapp för den jag hade av en man som desperat försökte få köpa plats i entrén till Internationell författarscen i Kulturhuset. Ingemar Fasth beklagade (men han lät ganska belåten) alla som inte kom in, men tröstade med att hela evenemanget också sändes live via ABF-tv. Om jag lyckas länka rätt ska det gå att titta här: Säg ifrån! - Samtal med Stéphane Hessel

En timmes samtal lite drygt var det mellan Pierre Schori och monsieur Hessel. Som alltså introducerades av Bodil Malmsten. På franska. Hon var riktigt rolig på franska -  och med sin svenska brytning så var hon ju väldigt lätt att förstå. Emellanåt gjorde hon små översättningar av det hon precis sagt, men bara lite, vilket jag också tyckte var kul, men jag förstår att det verkade kanske obegripligt för de icke fransktalande i publiken.

Själva samtalet mellan Schori och Hessel var tyvärr alltför mycket Schori för min smak. Något inte Mattias Irving på Seglora Smedja håller med om, som tycker att det är Hessel som tar initiativet i samtalet. Jag håller dock med Mattias Irving om att Hessel i sina svar på Schoris politiska frågeställningar förde samtalet till en mer ideologisk, övergripande nivå. Och så mycket till författarsamtal var det förstås inte. Inte så förvånande förstås, den lilla skriften Säg ifrån! är mycket kort - kan knappast kallas roman, snarare pamflett. Visst förstod jag att samtalet inte skulle vara som andra författarmöten, där själva verket eller verken står i centrum, ofta uppblandat med frågor om inspiration till skrivande och mer personliga om författarens liv och leverne. Men jag får erkänna att det blev lite väl mycket politik för min smak.

Jag uppskattade Hessels berättelse om när Eleanor Roosevelt - som var ordförande för den kommission, där alltså Hessel ingick, som utformade texten till deklarationen om de mänskliga rättigheterna- mycket elegant läxade upp de medarbetare som kom försent. "We are here to work. Please don't be late" lär hon ha sagt och sedan kom ingen försent något mer under de tre år arbetet tog i anspråk. Jag hade velat höra mer om det arbetet - hur gick det till, löpte det på smidigt, var alla sams? Och självklart skulle jag velat ha höra mer om hur det kom sig att han skrve boken och varför. Som tur är har jag fått svar på det genom andra, bättre intervjuer.

Till exempel den som är publicerad i söndagens SvD, av Kaj Schueler. Den intervjun är i mitt tycke mycket intressantare än samtalet som fördes med Schori på Internationell författarscen i måndags.

Liksom alla andra förbluffades och imponerades jag av Hessels enorma vitalitet och kraft - det går inte att förstå att han är så gammal som han är. För att beskriva det måste jag låna ord av Bodil Malmsten som på sin blogg Finistère skriver att Hessel är "vitalare och skärptare, mer entusiasmerande och peppig än alla andra jag träffat oavsett ålder."

Nästa gång jag bevistar Internationell författarscen är det för att se och höra Umberto Eco.

(Bild på Hessel lånad från Wikipedia)


måndag 12 september 2011

Säg ifrån!

Boken Säg ifrån! av Stéphane Hessel fick jag levererad häromdagen, har hunnit läsa lite, men inte allt. Och nu ikväll ska jag och en väninna bevista internationell Författarscen på Kulturhuset och lyssna till den gamla motståndsmannen Stéphane Hessel i samtal med Pierre Schori. Att Bodil Malmsten inleder hela sessionen ser jag lika fram emot som att göra närmare bekantskap med Hessel.

fredag 9 september 2011

En låda lycka


Bokbloggeri över gränserna

En riktigt kul grej med att ha en bokblogg är att man har en så regelbunden kontakt med andra som älskar att läsa och som skriver om böcker. Vi är inne och kommenterar på varandras bloggar, tipsar om författare och träffas ibland på något litterärt event. Jessica på Ord och inga visor träffade jag och Anna-Karin när Bokhora anordnade bokbloggarträff förra våren. Och nu har Jessica intervjuat mig och Catrin för sin blogg. Vi blev naturligtvis mycket smickrade! Intervjun finns att läsa här.

torsdag 8 september 2011

Älskar enkäter

Så här kommer en som Jessica på Ord och inga visor satt ihop(borde såklart plugga, plugga, plugga, men behöver ett avbrott):

Personer jag helst skulle vilja intervjua: Svårt att välja, men de första som jag tänker på är Siri Hustvedt, Bodil Malmsten och Haruki Murakami.
Bok jag ser fram emot mest: Niceville. Vill faktiskt bara lägga mig ner och njuta av den. Och så vill jag avsluta Beneath the Lion's gaze. Det grämer mig att jag måste lägga den åt sidan ett tag.
Den här personen vill jag ge nobelpriset: Haruki Murakami eller kanske Ian McEwan? Återkommer ständigt till dessa två herrar. Inspirationskälla: Personer med stor integritet och med en vilja att förändra till det bättre.
Ett snyggt bokomslag: Min Norwegian Wood som jag skrivit om här.
Bok jag läst om många gånger: Bröderna Lejonhjärta.
Favoritläsning på hösten: Läsningen på hösten skiljer sig inte alls från andra årstider skulle jag vilja påstå.
Några filmer jag vill rekommendera: Här går jag helt bet, vilket helt klart är ett tecken på att jag ser alldeles för få filmer....
En låt jag ständigt återkommer till: Springsteens The River. Något med vemodet och det där "Is a dream a lie if don't come true, or is it something worse..." som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Senast köpta bok: Niceville!

När läsningen stör läsningen

De senaste veckorna har det mesta av min vakna tid ägnats åt att läsa. Inte skönlitteratur utan konventioner, artiklar, forskningsrapporter och annat som har med de kurser jag just nu pluggar att göra. Det är spännande, roligt och intressant på alla sätt, men det har en baksida. Jag hinner, alternativt orkar, inte läsa någonting annat. Flera böcker som jag påbörjade men aldrig hann avsluta i somras ligger och väntar på att jag ska ta upp dem. Varje gång jag går förbi dem liksom ropar de "Hallå, här är är jag. Kommer du ihåg mig?". Mycket sorgligt. I ärlighetens namn törs jag heller inte riktigt öppna dem. För nu när jag har i princip obegränsat med tid att läsa är risken stor att just de här romanerna skulle få företräde framför annan litteratur.

Igår kväll kunde jag dock inte låta bli att ta med mig Niceville när jag gick och la mig. Den är rackarns bra och egentligen skulle jag bara vilja ägna den här dagen åt att läsa ut den. Men icke, jag tar istället mitt kompendium, min märkpenna och sätter igång. Pluggar jag på riktigt bra tänker jag belöna mig själv med mer Niceville ikväll!

måndag 5 september 2011

Nä vad segt det går med med Nicole Krauss!

Jag förstås inte varför det ska kännas så motigt att läsa Det stora huset av Nicole Krauss, som är vad jag har på nattduksbordet just nu. Har i och för sig lite sorg efter att ha avslutat Niceville alldeles för fort, men det är inte hela sanningen, för jag började faktiskt på Det stora huset redan i våras, men lade den åt sidan till förmån för andra böcker. Så tog jag tag i den igen nu på sensommaren, men prioriterade som sagt Niceville istället, och nu är det som att jag har svårt att hitta tillbaka. Varje gång jag öppnar den på det stället där jag var, så får jag gå tillbaka flera sidor, för att komma ihåg vad jag läste senast och för att komma in i berättelsen igen. Det är inte likt mig att behöva går en sådan kräftgång när jag läser.

Och ändå gillar jag boken. När jag väl och vackert läser i den ...

torsdag 1 september 2011

Nu blir det av

Under vårt senaste salongsmöte i förra veckan pratade vi inte bara om The Summer without Men av Siri Hustvedt, som var salongens sommarbok, utan även om annat vi läst i sommar.

Anna-Karin, som liksom jag är oerhört förtjust i Joyce Carol Oates hade äntligen läst Dödgrävarens dotter. Och hon tyckte att den var bland de bästa JCO-verken hon läst. Det gav mig en liten skjuts och nu har jag bestämt mig att det är dags för den för mig också.

Den har stått oöppnad i bokhyllan sedan den kom ut och av olika skäl, kan egentligen inte nämna ett enda, har det inte blivit av. Jag hinner ju inte läsa JCO's böcker i samma takt som de publiceras och det finns många fler, senare utkomna som jag också är väldigt intresserad av att läsa, men nu är det så äntligen dags för Dödgrävarens dotter.

Ska bara läsa ut Det stora huset av Nicole Krauss först.


onsdag 31 augusti 2011

Biljetter köpta till Hessel och Eco

Var på Kulturhuset idag för att köpa biljetter till ett antal evenemang på Internationell Författarscen. Franzen hade jag tänkt mig, samt Hessel och Eco. Allra minst. Gick därifrån enbart med biljetter till Stéphane Hessel (nästa måndag) och Umberto Eco i oktober - Franzen var slutsåld. Typiskt.

Nu väntar jag bara på att mitt ex av Säg ifrån! ska komma så att jag hinner läsa den lilla pamfletten före den 12 september

tisdag 30 augusti 2011

Nu kan jag sova igen

... för jag läste ut Niceville igår. Det var en bra bok, säger och skriver jag som den värsta understatement. Mycket att fundera på. Lovar att skriva mer om den snart, men tänkte att de andra ska få chansen att hinna läsa lite innan jag spottar ur mig en massa tyckanden och tänkanden här på bloggen.

Jag har förstått att den redan blivit film som snart har premiär! Måste se. Kanske kan vara en extra-träff med salongen? Filmen heter The Help och har premiär 23 september.

fredag 26 augusti 2011

Niceville har gett mig sömnsvårigheter

... känner mig en smula bovaktig som genomförde min önskan om att ha Niceville som salongsbok utan att ta hänsyn till någon av de andras önskningar. Men jag vet ju att flera i salongen kommer att bli lika förtjust som jag.

Jag köpte som sagt boken i tisdags och började läsa på lunchen. Nu lider jag av svår sömnbrist efter att ha legat uppe halva nätterna och bara läst läst läst. Det var länge sedan jag hittade en sådan bok som jag blev helt uppslukad av och inte kunde lägga ifrån mig. Om det händer även de andra i salongen, ja då måste vi nog tidigarelägga nästa möte för åtminstone jag har snart läst ut boken.

onsdag 24 augusti 2011

Ser fram emot musslor och vin

Ikväll är det dags för salongens första träff för höstterminen. Boken vi ska diskutera är The Summer without men av Siri Hustvedt, en roman jag läste i början av sommaren och blev lite lite besviken på ska erkännas. Besvikelsen har som så ofta att göra med alltför höga förväntningar, för jag tyckte inte att boken var dålig, tvärtom, jag gillade den, men jag blev aldrig så där swept away, som med What I loved av samma författare.

Jag har just nu två böcker på gång. Efter att ha avslutat Yacoubians hus - som blev tristare och tristare, den får inte mer än en svag trea av mig faktiskt, trots att jag gillade den så mycket till en början - återupptog jag Det stora huset av Nicole Krauss. Har haft väldigt svårt att komma in i den och fick läsa om början flera gånger. Men Nicole får ursäkta, för igår var jag tvungen att läsa vidare i Niceville av Kathryn Stockett, som jag köpte på den mycket trevliga Pocket Shop som ligger på Götgatan på lunchen och genast började läsa i. Och kunde inte sluta. Idag grämer jag mig över att boken är kvar hemma på nattduksbordet.

Mer om denna samt om sommarens läsning och vad vi vill och önskar läsa i höst kommer vi att diskutera ikväll över god mat (musslor för min och Cattis del!) och ett glas vin på Järnet, där vi hållt de allra flesta av våra träffar. Om vårt upplägg har vi blivit intervjuade i både Amelia höst (hösten 2008) och av Piratförlaget i november 2009. Amelia-artikeln finns inte på webben, men Piratförlagets finns att läsa här.

måndag 22 augusti 2011

Lite skryt

jag kan inte låta bli att vara lite stolt över att jag känner de två personer som senast intervjuats av Bokhora i deras måndagsmöten. Så nu vet ni det.

onsdag 17 augusti 2011

Om en vecka...

...är det dags för salongen att träffas igen efter sommaruppehållet. Jag längtar!

tisdag 16 augusti 2011

Höstens höjdpunkter på internationell författarscen

Jag ropar HURRA för programmet till internationell författarscen på Kulturhuset i höst! Det är inte klokt vilka fantastiska gäster som bjudit sin. Jag vill gå och se och höra dem allihop.

Den 12 september gästas internationell författarscen av Stéphane Hessel, den nu 93-årige motståndsmannen. Hans Säg ifrån! finns på pocket. Köp nu om du inte redan gjort det! Jag kommer definitivt att sitta i publiken den här kvällen. Och har du möjlighet - gå imorgon på releasefest för den svenska utgåvan på Södra teatern! Missa inte Bodil Malmstens artikel från i januari, publicerad i DN om Hessel och hans pamflett.

Bara tio dagar senare kommer Jonathan Franzen. Det vill jag inte heller missa. Har ännu inte läst Freedom, men makens exemplar ligger och väntar på mig.

Herta Müller dyker också upp och det är jag säker på att flera av mina salongskamrater är intresserade av, men själv tänker jag hellre se till att den 12 oktober få uppleva Johanna Koljonen (som jag för övrigt träffade idag, men i ett helt annat sammanhang) intervjua en av mina stora favoriter, nämligen Umberto Eco. Strax efter Umberto kommer Maryse Condé som jag tycker så mycket om och sedan David Grossman.

Ingemar Fasth på Kulturhuset skriver själv att skälet till att han bjudit in polska Olga Tokarczuk, "är kort och gott för att hon är så bra. Hon är helt enkelt häpnadsväckande bra och den uppfattningen delas av den svenska kritikerkåren." Jag är inte bekant med Olga T sedan tidigare, men det låter onekligen väldigt spännande. Lovar att ta Ingemar Fasth på orden och läsa.


Precis som nästa gäst, franska Jeanne Cordelier, i samtal med Ingrid Elam. Henne måste jag absolut se och höra, precis som jag känner att jag måste läsa både Mircea Cartarescu och Yiyun Li, vilka är de sista författarna i höstens program.


Nu har jag inte ens nämnt Beate Grimsrud och Karl-Ove Knausgård som är där den här veckan (imorgon samt i övermorgon) men det beror bara på att jag är sur för att jag hinner med att gå och se och höra dem.

lördag 13 augusti 2011

Beneath the Lion's Gaze


Den här romanen börjar vid tiden för revolutionen 1974 med att ge läsaren en bakgrund till vad som orsakade upproret. Vad den beskriver är samma bilder som når oss idag. Samma bilder som kablades ut över världen under Live Aid när jag var tonåring. Svälten, de utmärglade barnen. Tårarna kommer och jag blir så arg. Hur kan vi människor låta detta ske om och om igen?

fredag 12 augusti 2011

Sommarens läsning


Kommer ni ihåg min lista på böcker som skulle med på semestern? Alla som jag skulle läsa under lata dagar i solen och sena varma kvällar innan jag släckte lyset. Dags att bekänna att det gick sådär. De där dagarna i solen ville jag helst vara i, eller möjligen på, vatten och de varma kvällarna umgicks jag mest med familj och vänner. Eller var helt slut och somnade innan jag hunnit läsa ens en sida - hur bra boken än var.

Döden & co började jag på, kom halvvägs, men sedan övergav jag den för Just kids, som jag ju skrev om här. Flykten från Tibet har jag inte ens öppnat och I väntan på talibanerna glömde jag att packa ner. Istället fick Andrea Levy's The Long Song följa med och den läste jag efter Just kids. Underbara Andrea Levy. Den här gången fick hon mig att gapskratta och gråta om vartannat. För det slavsamhälle hon berättar om är fruktansvärt och ändå är många av situationerna så dråpliga, det finns så mycket humor i eländet, att det inte går att låta bli att också bli riktigt munter av The Long Song.

Den sista boken jag läste under semestern var Maaza Mengistes Beneath the Lion's Gaze (som faktiskt var med på listan), handlar om revolutionen i Etiopien 1974. Jag har inte läst ut den än, men egentligen skulle jag vilja stanna i sängen någon dag och bara sträckläsa den. Och ändå bestämde jag mig för att lägga den åt sidan när min man igår kom med en bok och sa "den här borde du verkligen läsa, den är hemsk men otroligt bra". Så imorse tog jag med mig den på bussen till jobbet, fortsatte läsa på bussen hem från jobbet och läste ut den här hemma på kvällen. Boken var Hemligheten av Philippe Grimbert och är hans egen berättelse om sin uppväxten i Paris efter andra världskriget, i skuggan av Förintelsen och en familjehemlighet som när han väl får reda på den förändrar allt han vetat om sig själv och sina föräldrar.

Hemligheten är stark och gripande. Philippe Grimbert berättar enkelt, kortfattat och rättframt. Den finns inget onödigt med. Det känns som att varje ord är noga avvägt, att varje stycke har sin absoluta särskilda betydelse för hela berättelsen. Och jag tänker att det är som att han berättar i scener, för jag har så tydliga bilder med mig, både av personer och skeenden. Här finns hemska, sorgliga levnadsöden och mycket kärlek på samma gång. Min man hade rätt - det här var en bok jag verkligen borde läsa.

Ikväll går jag till sängs med Beneath the Lion's Gaze igen och vem vet kanske är den utläst imorgon. Men först ska jag läsa godnattsagor för min S. Det har jag gjort mycket flitigt hela sommaren. Ny favorit är LasseMajas detektivbyrå. En fröjd för både barn och mamma.

onsdag 10 augusti 2011

Hyllvärmare

Jag svarar på Bokhoras fredagsfråga från vecka 31 om vilken bok i den egna bokhyllan som stått längst. Jag måste erkänna att där finns alldeles för många. Jag älskar att köpa, äga och förvalta böcker, men läser inte på långa vägar lika fort som jag skaffar mig nya exemplar.
Länge var min äldsta hyllvärmare Oscar Wildes sista testamente av Peter Ackroyd som jag köpte på en bokrea på 1980-talet och som stått i min bokhylla sedan dess. Högst upp till vänster dessutom, eftersom jag sorterar böckerna efter efternamn. Men nu när jag skulle titta efter såg jag att den var borta, tror jag donerade den till bokbytarhyllan, tog med dem på en bokbytardag eller helt enkelt tog med den en morgon när jag lämnande hemmet för att sedan lämna den någonstans

En bok som väntat på mig i tio år är Peter Kihlgårds Du har inte rätt att inte älska mig. Den fick jag som recensionsexemplar 2001, men jag recenserade den aldrig och läste den såldes inte heller. Jag är mycket dubbelt inställd till Kihlgårds författarskap. Å ena sidan har han skrivit en av mina absoluta favoritböcker - Strandmannen - å andra sidan är det flera böcker av honom som jag påbörjat, men inte orkat igenom. Fadder Teiresias vår var en av dem. Och Du har inte rätt att inte älska mig är en slags fortsättning på den och kanse var det därför som det tog emot att börja läsa - och så blev det inte av.

En annan bok jag börjatr på flera gånger är Historikern av Elizabeth Kostova. Det lustiga är att jag tycker att boken både innehåller en spännande historia och är välskriven, men tydligen är det något som atr emot, för nu står den sedan ett eller två år och värmer hyllan (efter några år i läshögen på nattduksbordet).

Så har jag några som ligger på vänt förstås. I den där berömda att-läsa-högen på nattduksbordet. Som Det stora huset av Nicole Krauss, Joan Didions Ett år av magiskt tänkande och några till som jag inte hunnit med, men de kommer inte att förbli olästa länge till.

söndag 7 augusti 2011

Kort läsrapport sommaren 2011

Cattis har ju redan gjort en liten rapport över vad hon har läst i sommar och jag vill ju inte vara sämre. Så här ser min lista ut, hittills:

Siri Hustvedt: The summer without men
Det är ju salongens sommarbok och egentligen skulle vi ha diskuterat den redan i juni, men den träffen ställdes in, varför diskussion får vänta till höstens första träff. Kortrecension från mig: Besviken, på grund av högt ställda förväntningar.

Anne Swärd: Till sista andetaget 
Köpte den här boken när jag var på en frukostbokträff med Breakfast Book Club i våras. Kunde tyvärr inte vara med när de diskuterade boken vid nästa frukostmöte, hade jag kunnat det hade jag nog läst ut den. Så här tyckte i alla fall BBC om boken. Nu ligger den på vänt ett tag, jag har läst cirka hälften. Gillar, men det är något som tar emot. Har tidigare funderat lite kring det i det här inlägget.

Roslund/Hellström: Odjuret, Flickan under gatan
Ytterligare två böcker jag tillskansat mig i bostadsrättsföreningens bokbytarbokhylla i källaren. Nu är inte jag en stor deckarfantast, men jag hade hört att böcker av Roslund/Hellström skulle vara särdeles välskrivna. Jag började med Odjuret. Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att det är det absolut otäckaste jag läst. Varje förälders värsta mardröm beskrivs mycket detaljerat. Jag stod inte ut. Jag grät så tårarna fördunklade synen och jag inte kunde se bokstäverna längre. Men kunde inte sluta läsa, för det var väldigt spännande. Jag kan knappt bedöma Odjuret över huvud taget, kan inte säga bra eller dålig, texten försvann bakom de vidriga brotten som beskrevs. Några av reaktionerna på Adlibris verkar vara i ungefär samma. Därför tyckte jag att Flickan under gatan var bättre. Också förfärliga händelser och en förfärlig verklighet som skildras, men det finns ju grader i helvetet. Tyckte att Flickan under gatan var ett riktigt bra romanbygge, en engagerande historia och grymt spännande.


Mark Levengood: Hjärtat får inga rynkor
Som tur var efter Roslund/Hellströms vidrigheter fick jag fatt på en krönikesamling (eller vad man nu ska kalla det, det är ingen roman, utan mer en samling funderingar) av Mark Levengood. Det här är feelgood ut i finngerspetsarna och jag skrattade högt flera gånger. Kommer nog att läsa igen, lite här och där i den här lilla pärlan, som fick mig på så gott humör. Någon stor författare är han inte, men oj så på pricken - och så rolig - han är i de här trevliga betraktelserna över vardagslivet.


Marian KeyesNär Lucy Sullivan skulle gifta sig
Jag är ju en sucker för bra chick-litt, men tyvärr var den här en stor besvikelse. Trist historia, tråkiga karaktärer, yada yada yada. Blä.

J.K Rowling: Harry Potter och Fenixorden    
Vi håller på att beta av Harry Potter-serien i familjen medelst högläsning och har nu hunnit till den femte i serien.  Och nu börjar det hända något vill jag lova! Jag tycker att den allra första boken var kul och spännande, tvåan var trölig och trist, trean gillade jag mycket och fyran tyckte jag var FÖR otäck. men femman! Kalas! Nu låter jag väl som en klichémakare, men jag tycker att det märks att författarskapet har utvecklats och jag ser mycket fram emot sexan och sjuan. 

Och så håller jag fortfarande på med Yacoubians hus av Alaa Al-Aswany. Gillar mycket!          

söndag 31 juli 2011

Läsning pågår: Yacoubians hus

I vår trevliga bokbytarhylla i föreningen där jag bor tillskansande jag mig Yacoubians hus av Alaa Al-Aswany i våras och har sedan dess burit den med mig på diverse resor - den har fått följa med till Sydafrika, på kurs på ekerö och på semester i Frankrike utan att ens blivit öppnad Men så öppnade jag den äntligen igår och det är jag glad för! What took me so long? Har ingen aning, men nu kommer jag i alla fall inte att släppa den. Och imorgon far den med på nästa lilla resa. 

måndag 18 juli 2011

En regnig kväll i Paris

Det blev en tur till Shakespeare & Co när jag och familjen som hastigast passerade Paris häromdagen. Det regnade. Vilket inte hindrade en röksugen dam att ta en cigg utanför. Vad som inte syns på bilden är boken hon läser samtidigt.

Sonen ville absolut titta på gargoylerna på Notre Dame - eftersom jag råkade säga att en bild på ett så kallat stenkast i hans nyinförskaffade Arthur Spiderwicks fälthandbok var från Notre Dame. Detta måste såklart undersökas. Sonen var intresserad men besviken för de på Notre Dame ser inte EXAKT ut som bilden i boken. Jag ska berätta mer om Arthur Spiderwick och de andra böckerna, som är skrivna och illustrerade av Tony Di Terlizzi och Holly Black vid ett senare tillfälle - de är väl värtda en bekantskap!

NU nöjer jag mig med att rekommendera alla bok- och litteratur- och Frankrikeälskare att genast gå in på Shakespeare & Co's hemsida och börja prenumerera på deras trevliga nyhetsbrev. Kommer en gång per månad och berättar om allt trevligt som ska ske i bokhandeln.

Och apropå bokhandeln: jag har inte inte mindre än TRE exemplar (alla olika utgåvor!) av Sylvia Beachs Shakespeare & Co - en bokhandel i Paris. Har dock bara läst den en gång, men det är nog snart dags igen.

torsdag 14 juli 2011

Just nu

Just nu är jag så himla glad över att jag bara verkar ha tagit med mig BRA böcker den här semestern. Just kids avslutades i förra veckan och nu läser jag The Long song av Andrea Levy. Tidigare har jag läst Fruit of the lemon och Small Island av henne. Båda tyckte jag mycket om - och den här är precis lika bra. Ni vet det där som vi funderar över ibland på den här bloggen - att höga förväntningar på en bok kan ställa till det så att man blir besviken när man börjar läsa - det stämmer inte alls i det här fallet.

Ja, nu vet jag inte alls riktigt vart jag ville komma med det här inlägget. Mest bara så nöjd att njuta av riktigt bra böcker att jag måste få dela med mig av det.

tisdag 12 juli 2011

Just kids


Jag läste ut Just kids för några dagar sedan - och jädrars vad jag tyckte att den var bra. Patti Smith skriver rakt på och rakt upp och ner om ett fascinerande liv och ett fascinerande förhållande till/med Robert Mapplethorpe. Ibland tänker jag att hon håller Mapplethorpe för högt och inte ser sin egen kraft och kapacitet. Så typiskt på något sätt - han den stora konstnären och hon musan. Andra stunder slås jag av hur självklart hon verkar ta sin egen talang och hur orädd hon är när hon prövar på olika och nya konstnärliga vägar. Jag är såklart en smula avunsjuk på det liv de levde bland konstnärer, musiker och författare på Hotel Chelsea. Och så tänker jag att det måste vara fantastiskt att få uppleva en sådan nära vänskap som de två hade och att få utvecklas sida vid sida på det sätt de gjorde, två konstnärer i symbios. Ända från början, då de båda var just kids.

onsdag 6 juli 2011

Till sista andetaget

Jag läser Till sista andetaget av Anne Swärd. Boken har rekommenderats mig från alla möjliga håll och kanter och den har lovordats i flera recensioner. Men mig griper den inte tag i. Alls. Så fort det bränns, ja, då byter författaren scen, som en (ofrivillig undrar jag?) isbergsmetod i en för övrigt överlastad prosa.

Nu ska jag dock läsa ut boken, för den är inte dålig, bara inte så gripande som jag hade hoppats på. Och när jag är klar ska jag genast börja på Norrtullsligan, Yacobians hus eller möjligtvis Wild Sheep Chase.

måndag 4 juli 2011

Absolutely Fabulous

Anna och Catrin har förvandlats till Eddie och Patsy. En France. Have some Bolly, darling. 

måndag 27 juni 2011

Flippat blev surrealistiskt blev galet blev konstigt


Jag har nu läst ut 1Q84, både första och andra boken. Hade ju en liten paus emellan med bland annat Båten och The Summer without men för att nämna två. Sedan förra veckan någon gång har jag dock helhjärtat ägnat mig åt andra boken av 1Q84 och NU ÄR JAG ARG. Arg för att behöva vänta på den tredje  - för jag har lämnats i sticket.  Nu står jag här med stora förväntningar på trean, sorg över att ettan och tvåan är utlästa och kan inte göra annat än att VÄNTA.

söndag 26 juni 2011

Lämnade Moodysson för Smith

Den bara låg där och retade mig i väskan och till slut kunde jag inte motstå den längre. Igår började jag på Just kids och jag planerar att ägna mig helhjärtat åt den de kommande dagarna! Närmast på en tågresa imorgon.

måndag 20 juni 2011

Sommarläsning

Eftersom vi inte träffades ikväll har vi inte heller valt någon sommarläsning i år. Men jag vet ändå vad jag tänker läsa. I högen ligger:
* Lukas Moodysson Döden & Co - nyss påbörjad, mycket lovande
* Patti Smith Just kids - länge stod jag emot lusten att köpa denna (varför?), men så var det den där kvällen i Äppelvikens Bokhandel och då gick det inte att värja sig längre
* Maaza Mengiste Beneath the Lion's Gaze - om Etiopien 1974, inköpt i London när vi var där för ett par veckor sedan
* Maria Blumencron Flykten från Tibet - varje år flyr ca 1000 barn från Tibet och ger sig ut på en strapatsrik vandring över Himalayas isklädda bergspass för att nå Dalai lamas skolor i norra Indien, det här är berättelsen om några av dem
* Jesper Huor I väntan på talibanerna - påbörjad men inte avslutad, det är dags nu

Jag misstänker att jag har en hel hög till någonstans, men det här är de fem jag tänker börja med. Vad ska ni läsa i sommar?

En inställd träff är också en...

Nej, vem försöker jag lura? En inställd träff är en inställd träff och inget annat.

Idag skulle salongen ha träffats för sista gången innan sommaruppehållet, men tyvärr slumpade det sig så att alla, utom jag, fick förhinder och träffen ställdes in. Ett tag funderade jag på att ändå bege mig till Järnet och ha bokträff med mig själv, men jag insåg ganska snabbt att diskussionen skulle ha blivit lite ensidig och begav mig istället hemåt. Nu får jag vänta ända till efter sommaren innan jag får veta vad mina vänner tyckte om The summer without men och det tycker jag är alldeles för länge. Särskilt som jag vet att Catrin inte var lika förtjust i den som jag. Det hade kanske kunnat bli en riktigt livad diskussion idag.

Har möjligen ni läsare som surfar in här på vår blogg ibland läst den och lust att kommentera vad ni tyckte?

söndag 12 juni 2011

The hand that first held mine


Hon gör mig aldrig besviken Maggie O'Farrell. The hand that first held mine var inget undantag. Den sträcklästes. Först kunde jag inte se hur de två parallella berättelserna och deras personer skulle kunna vävas ihop, men det gick. Personerna och deras liv. Som vanligt kröp de under huden på mig, berörde mig, fick mig att känna det allra värsta. Det man aldrig vill ska hända. Och så ändå allt det vackra, lyckan och hoppet i slutet.

Maggie O'Farrell vet hur man gör, hon kan berätta en historia som lever kvar hos en länge efter det att man läst den sista meningen och lagt ifrån sig boken.

onsdag 8 juni 2011

David Nicholls i Äppelviken

Jag har just kommit hem från en träff med författaren David Nicholls på fina Äppelvikens Bokhandel. Det var trevligt på alla sätt och vis med en hel hög förväntansfulla kvinnor (mest)som nästan alla hade läst One Day. Mr Nicholls himself var precis så sympatisk som man kunde förvänta sig. Det var också hans svenska förläggare Pia Printz som ledde samtalet under kvällen.

David Nicholls berättade bland annat att han fått inspiration till One Day's upplägg från en mening i en Thomas Hardy (om jag kommer ihåg rätt)roman, att han identifierade sig mer med Emma än med Dexter ("although I've known many Dexters")och att han var nöjd med filmen som snart har premiär, även om en del av historien har fått omarbetas för att passa filmmediet. Han berättade också att han under sin tid som misslyckad (enligt honom själv) skådespelare kom att förstå att det riktigt roliga var att skriva berättelserna inte att framföra dem och att han tar sig an en ny roman på samma sätt som när han skrev för tv - han skriver stommen till hela berättelsen först och bygger sedan upp historien kring det. På frågan om han alltid håller sig till den ursprungliga planen svarade han att i t ex Dexters fall var det inte så. Han skulle ursprungligen bli journalist, men hans karaktär utvecklades inte åt det hållet, han var helt enkelt inte så bra på det skrivna ordet, så det fick bli programledare på tv i istället.

Det och en massa mer fick jag lära mig ikväll. Skönt också med en författarmöte i det lilla formatet, omgiven av böcker. Fler sådana i framtiden hoppas jag på!

Jag cyklade förbi Bodil Malmsten idag

Jag cyklade förbi Bodil Malmsten idag på Hornsgatan. Vid Folkoperan ungefär. Hon gick med näsan i vädret, men ni ska inte tro att det var för att hon var högfärdig på något sätt, jag menar att hon bokstavligen gick med näsan i vädret - ja även en bit av hakan skulle man kunna säga. Mitt övriga intryck är att hon såg väldigt liten ut.

måndag 6 juni 2011

Rapport från London


Jag har vandrat Londons gator, hängt i diverse olika parker, besökt något museum, känt mig hemma i Hampstead, druckit mitt te, kaffe och vin på olika mysiga serveringar. Jag har besökt Daunt Books och Waterstones och nu är jag hemma igen. Själaglad över den bästa resan.

Nog hittade jag små pärlor när jag botaniserade bland ändlösa väggar av böcker i mina favoritboklådor. Resultatet ser ni på bilden. Det vill säga - det är hela familjens inköp ni ser, för jag har sådan tur att jag har en man och en son som tycker lika mycket om böcker som jag. En del av fynden är alltså mannens och sonens, några ska bli presenter och några är mina alldeles egna. Mest glad är jag för den nya Maggie O'Farrell - The hand that first held mine. Henne har jag skrivit om tidigare här.Den blir nästa läsning nu när jag är klar med The summer without men. Jag är också mycket nyfiken på Maaza Mengistes Beneath the Lion's Gaze - om Etiopien 1974. Vi fick också en fin tygkasse att bära hem våra fynd i från Daunt Books.

Det riktiga fyndet dock måste vara sonens Dragons & Monsters. En liten skattkammare med flikar som viks ut, figurer som hoppar ut från sidorna och korta nedslag i drakars och andra odjurs historia. Så välgjord och fin. En upptäcksfärd varje gång man öppnar den.

Siri Hustvedt - helt makalös och fantastisk!

Jag har njutit av varenda sida, mening och ord i The summer without men. Nu ångrar jag bara en sak och det är att jag inte köpte mig en ny Siri Hustvedt i London. Ni som inte läst henne än - gör det! Det var bara det jag ville säga.

onsdag 1 juni 2011

London nästa


Äntligen ska jag få bota min längtan efter London - idag går flyget! Den här gången står ett besök på Daunt Books i Marylebone högst på listan över saker jag vill göra. Förra gången blev det ju inget av med det, vilket jag fortfarande är ledsen över. Även om jag hittade en alldeles ny Daunt Books i Hampstead istället. Vid närmare eftertanke hinner jag nog med ett besök i den också.

Återkommer med rapport på fynd! För jag förväntar mig att fynda många små pärlor.

Både jag och Catrin har skrivit om Daunt Books tidigare - här.

fredag 27 maj 2011

The summer without men i Sydafrika

Jag befinner mig för närvarande i Johannesburg och har Siri Hustvedt som resesällskap. Inte dumt alls.
Trodde att jag skulle läsa ut boken på planet - det är The summer without men vi talar om - men efter att kvällsmaten serverats och jag tittat på en film så somnade jag och vaknade inte förrän det var dags för frukost och sedan var det dags att landa. Lite snopet, men skönt såklart med en så smidig långflygning.

Men det har jag tagit igen med råge på mitt hotellrum. Finner TSWM mycket Siri-nässig om än inte lika känslosam som What I loved. Eller så är det kanske bara en annan sorts känslor? Får reda ut det där när jag har läst klart. jag ser hursomhelst redan fram emot att diskutera med de andra innan WOW har sommaruppehåll.

söndag 22 maj 2011

Frukostklubb i torsdags

ja det här med bloggen som snabbt medium gäller inte riktigt för mig den här veckan ... Var på Breakfast Book Club i torsdags och hade förstås tänkt att blogga om det, men har helt enkelt inte hunnit. Det var kalastrevligt och trots att jag inte hade läst boken som diskuterades hade jag stort utbyte av morgonträffen. En kvinna var vansinnigt bekant - och det visade sig vara Ann-Sofie på ooof bok och inte bara läser jag hennes blogg med stor behållning, vi har även gått samma skrivarkurs för några år sedan.

Några andra bekanta var också på plats och så flera för mig nya ansikten, men alltsammans väldigt trevligt. Och effektivt! De flesta kan inte stanna i mer än en dryg timme, så det gäller att komma igång med diskussionen.

Det var riktigt roligt att bara lyssna för en gångs skull. Inte minst för att alla som hade läst hade så väldigt olika åsikter om boken - Döden av Lukas Moodyson. Två personer älskade boken fantastiskt, någon annan tyckte att det var bland det sämsta hon läst, någon tredje tyckte att det var bra till en början men tröttande sedan.

Petra  - initiativtagare och bloggare på Breakfast Book Club skrev så här om morgonträffen. Och i hennes inlägg är jag med på bild - Petra själv sitter och tittar ber i boken på min bild här ovan.

Så bytte vi lite böcker också - det var ju stora bokbytardagen och jag tillskansade mig Bluffen av Unni Drougge.

lördag 14 maj 2011

1Q84 andra boken

vill bara i all enkelhet meddela att jag tillbringar kvällen i sällskap med Aomame och Tengo 

söndag 8 maj 2011

Vad jag läser mest


De senaste dagarna har jag ägnat åt att läsa ut Båten - som var helt fantastiskt bra, läs mer om det i Catrins inlägg Salongen seglade snabbt nedan, och att påbörja The summer without men - likaledes fantastisk. Men det jag har läst mest av allt är ändå två helt andra böcker. Två böcker som jag en gång valt till min son och som jag nu får läsa VARJE kväll, så det måste ha varit lyckade inköp.

Detta är London ingår i arkitekten Miroslav Saseks serie med reseböcker för barn. Den första - Detta är Paris (som jag också funderar på att köpa)- kom 1958 och den sista av de 18 kom 1970. Fyra av dem ges nu ut på nytt och Detta är London är en. Väldigt fin är den, om än något daterad och lite torr i språket. Om jag ska vara ärlig är jag lite förvånad över att sonen är så förtjust i den, men jag skulle tro att den kommande Londonresan till sommaren gör sitt till.

Lennart Hellsings ABC med illustrationer av Poul Ströyer är helt underbar och kul att läsa. Nu börjar jag dock bli lite trött på Bagare Bengtson, Nippertippan Tippsi Vipps, Sömniga Sune, Rosamunda Annorlund och de andra. Fast jag fnittrar fortfarande när jag kommer till Knut knöt en knut och när Knut hade knutit knuten var knuten knuten.

Och sonen - ja, han älskar båda.

Ny läshörna


Jag gillar att läsa på vår balkong, men jag har aldrig haft en riktigt bra stol att sitta i. Så när värmen kom tillbaka den här helgen bestämde jag mig för att ändra på det. Det här är min nya läshörna! Här satt jag i solen igår på dagen, insvept i en filt på kvällen, med min frukost imorse och i solen idag på eftermiddagen. En ny favoritplats helt klart - inte bara för mig utan också för övriga i familjen. Det gäller att vara först på plats!

fredag 6 maj 2011

Salongen seglade snabbt

Salong igår hos Cattis som bjöd på underbart god lax till Båten av Nam Le. Och det blev även en liten diskussionsomgång igen om One Day eftersom den senaste lämnade endel övrigt att önska. Alla gillade One Day mycket utom Mia, som förvisso gillade, men inte lika fanatiskt och fantastiskt mycket som Anna, Catrin och Cattis. David höll sig någonstans mittemellan och Anna-Karin hade inte läst den.

Om Båten var vi också rörande överens. Att novellerna kändes väldigt färdiga, jag tror till och med att jag hörde "fullkomliga" som omdöme. Att det knappt gick att förstå att de var skrivna av samma författare, eftersom de är så olika sinsemellan till sin karaktär, stil och tematik. Jag tar lite tillbaka det sista, för vi kunde konstatera att döden är högst närvarande i samtliga berättelser.  Om hans flera stilar håller Gabriella Håkansson i DN:s recension av Båten med oss om:

 "Jag brukar ofta efterfråga stil hos en författare men den här mannen har inte en stil – han har flera."



En intressant passus i den allra första novellen är att den uttryckligen handlar om de berättelser som komma skall i samlingen, men eftersom man (eller i alla fall alla vi salongen och jag antar de flesta) börjar med den första, så kanske man inte tänker på det.

Efter att ha hunnit med även några korta ord om Murakami bestämde vi som var kvar till sist att nästa salongsbok blir Siri Hustvedts The Summer Without Men.