... för jag har läst ut Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Kan bara hålla med Jonas Thente vars recension är citerad på omslaget: "... jag blev fullständigt fucking knockad ... det här kommer att bli stort"Är jag sist på bollen? Det spelar ingen roll, för nu är jag frälst och vill skrika ut min passion över världen: Det var längesedan jag sträckläste en bok på det febriga sätt som jag ägnat åt Cirkeln under helgen som gick. Läste halva boken i lördags, men var tvungen att lägga den ifrån mig på grund av middagsbjudning. Fortsatte läsa under natten tills jag somnade och var världens sämsta familjemedlem på söndagen när jag bara ville läsa läsa läsa och gjorde det också till sista sidan. Och då ångrade jag mig att jag hade läst på så fort, för jag ville aldrig att den skulle ta slut!
Det första jag slogs av redan från första sida, var att Cirkeln är en otroligt välskriven bok. Mycket bra språkkänsla. Inget tjafs, precisa meningar, inga eftergifter åt trender, men känns ändå modern. Den marknadsförs som ungdomsbok och visst handlar den om ungdomar, men den känns inte alls anpassad efter en yngre målgrupp. Lite som Markus Zusaks Boktjuven, som också är en otroligt bra och välskriven bok (och som jag anser att alla borde läsa, om inte annat för att få sig en lektion i civilkurage) som passar både unga och vuxna, men som kategoriseras just som ungdomsbok.
Nå. Nu var det ett tag sedan jag kunde betecknas som just ungdom, men vad händer när jag läser Cirkeln? Jo, jag åker längs Memory Lane och kastas direkt tillbaka till tonårstidens - hur ska jag uttrycka det - känsla kanske ... och jag minns precis hur det var. Att tycka att man är den mest hopplösa människan i hela världen. Att vara barn och vuxen samtidigt. Att känna sig smartare än alla andra men samtidigt känna sig dum i huvudet. Att vara rädd för att inte passa in, men samtidigt inte vilja vara som alla andra. Ja hela den där tidens känslornas berg-och-dal-bana lyckas de två författarna få mig att känna. Och jag gillar det. Mycket!
Inte oväntat fastnar jag mest för realismen i romanen: flickornas tankar, känslor och relationer sinsemelllan. Men inte att förglömma är Cirkeln en magisk spänningsroman dessutom.
Jonas Thente i DN är lika begiestrad som jag. Per Israelson i Svd något mer dämpad, men ger överlag god kritik. Johanna Karlsson på Bokhora är imponerad. Och tipsar dessutom om en ny häx-tv-serie.
Andra bloggare tycker så här om Cirkeln
Jag är otroligt glad över att jag bara behöver vänta en dryg månad på del två! Ibland är det inte så tokigt att vara sent ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar