måndag 30 juni 2014

Marathonläsning i sommar

Sommaravslutning i salongen hade vi för en tid sedan och romanen som diskuterades var Kerstin Thorvalls Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Alla utom David var närvarande och alla tyckte om boken. Vi ville ju gärna läsa något av Kerstin Thorvall efter att vi läste Kerstin Thorvall Book Club eller Det mest förbjudna 2.0.

Det blev en hel del jämförande med annan "bekännelselitteratur" (avskyr ordet, men kom inte på något bättre just nu) och vi var rörande överens om att Kerstin Thorvall står i en klass för sig. Så oerhört välskrivet  - texten löper på som ett rinnande vatten och helt plötsligt var boken utläst och alltihop kändes så LÄTT. Lätt i betydelsen smidigt, lättläst utan att vara tunt, glädjefyllt … I någon mening känns det som om texten verkade ha skrivits ner i all hast, som det kom sig, men som alla vet och förstår så betyder det samtidigt att texterna är enormt genomarbetade för att just få den där lätta känslan.

Eftersom det nu är en hel sommar tills vi ses igen bestämde vi att sommarläsningen ska bestå av tre böcker: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, En av oss sover av Josefine Klougart och Den färglöse herr Tazaki av WOW:s husgud och storfavorit Haruki Murakami.

Murakami har vi ju betat av några titlar av, men även Majgull Axelsson har förekommit i salongen tidigare. Hoppas mycket på  Jag heter inte Miriam - lysande recensioner och andra omdömen har skruvat upp förväntningarna.

Personligen har jag lagt till ytterligare några titlar på listan och tänkte beta av den här högen i sommar. 

söndag 1 juni 2014

Gråter och skrattar om vartannat

Måste hålla upp boken framför ansiktet pga rödgråten
Fick precis ett anrop om boktips av en god vän och tipsade genast om den boken jag läser just nu: Förr eller senare exploderar jag av John Green.

Den handlar om 16-åriga Hazel som har cancer, så svår att hon inte ens går i skolan längre. Men hon är übersmart, har läst in hela high school och pluggar nu på college. Hon träffar en kille, Gus, i en stödgrupp för cancersjuka och de börjar dejta.

Just nu har jag kommit så långt i läsningen att de ska åka till Amsterdam tillsammans och där hälsa på en författare som  skrivit enbart en bok, men som råkar vara Hazels favoritbok. Nå. Det hela är förstås outsägligt sorgligt, men samtidigt väldigt kul. Så idag har jag gråtfest, bara avbruten av enstaka skrattanfall.